tisdag 21 september 2010

Jag fick vänta i 5,5 timme igår på akuten. Det var väldigt jobbiga timmar då dom skrämde upp mig!
Min mormor gick bort i februari i år pga cancer. För henne började det med livmoderhalscancer och dom på akuten fick mig att tro att jag kanske hade det.
Jag fick ganska snabbt komma in och prata med en sköterska och när jag beskrivit mina besvär så sa hon att det kommer ta några timmar för att det var så mycket folk. Så hon berättade att det fanns en annan läkare i närheten som man kunde gå till om man inte ville vänta. Han hade alla redskap som dom men var det akuta ärenden så skulle han ändå skicka tillbaka en till sjukhuset. Hon sa att det är upp till mig själv om jag ville stanna eller gå till honom Men hon sa att hon var lite osäker när det gällde mig. Hon ville nog helst att jag stannade kvar på sjukhuset pga vad jag berättat för henne. Jag såg hennes osäkerhet bakom hennes leende så jag sa att jag stannar.

Sen kom tankarna. På mormor, min älskade mormor och vilket öde hon får gå till mötes och om jag skulle få gå samma? Jag blev nervös och kände tårarna bränna i ögonen. Lugnade ner mig och tänkte att jag får ju inte ta ut något i förskott. Kanske var det inte alls det sköterskan syftade på. Kanske var det någon inflmation i äggstocken eller nått?
Jag skulle då få vänta i över 5 timmar innan jag fick svar!

Jag skickade ett sms till Patrik som blev väldigt orolig. Han gick tom tidigare från jobbet och hämtade Freya för att vara berädd på att åka till mig.
Då ska ni veta att Patrik hatar sjukhus. Han undviker de så långt det bara går.
Jag sa att än så länge klarar jag mig och jag visste att det skulle bli jobbigt för Freya. Så jag bad honom vara berädd att komma ifall jag inte skulle få något bra svar.

När jag väl fick komma in till läkaren och fått göra en undersökning såg allt bra ut.
Det enda hon hittade var liten vätska bakom livmodern och det tyder på att det är eller har varit en infektion. Men det var inte så mycket vätska och eftersom jag inte hade lika ont som jag hade i helgen så höll min kropp på att rensa bort de själv.
Så jag fick gå hem och visst kände jag en lättnad men jag var samtidigt lite upprörd för att dom skrämt mig så!
Men jag är frisk och sitter nu på bussen påväg till jobbet. Hoppas denna dagen blir lite muntrare än gårdagen! =)

Kram på er!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt att höra att allt var bra gumman!

Dock så onödigt av personal att skrämma upp dig kan jag tycka.

Bamse kram

Lenaa sa...

Tack söta du! Ja eller hur..tyckte jag med! Var nog inte med mening men ändå.. Aja =) Allt bra med dig??

Kramar