onsdag 27 november 2013

Utredningen klar!

Hej!

Igår fick vi äntligen ett svar. Ett svar som vi väntat på i så många år!
Vi fick se en kurva på resultatet utav utredningen och den visade precis så som vi brukar förklara Freya. Upp och ner, som en berg och dalbana!
Man "ska" ha så rak kurva det går men det hade som sagt inte Freya. Hon låg högt över (positivt) medel vad det gäller att klara av uppgifterna. Hon hade INGA fel! Hon är alltså supersmart.
Dock så hade hon några punkter som låg långt under medel och det just på uthållighet, koncentration och fokusering! Hon fick tid på sig att göra klart vissa uppgifter men hon tröttnade väldigt fort. Hon tyckte att hon kunde det nu, så varför ska hon göra mer?! ;)

Jag gjorde en egen bild av hur hennes kurva såg ut!

Nu är det så att denna barnpsykologen inte får ställa diagnoser, utan det är BUP. Men vi har kört på ärlighet, öppenhet och rakt på sak, så jag "tvingade" ur henne ett svar.

"Så enligt utredningen och ditt omdöme skulle du säga att Freya har ADHD?"
"Om man bockar av alla kriterier för ADHD så uppfyller ju Freya dom.."

Freya har alltså ADHD!
Detta kommer ju absolut inte som en chock. Det känns ju inte kul att det är så men skönt att vi fått veta ATT det är så! Att det är inte vi eller Freya som gör något fel, att det ÄR tufft för oss alla här hemma. Det gör det också lättare för oss att kunna hantera Freyas olika humör och även kunna förklara för andra, så dom förstår! Så det känns jätteskönt! Jag är glad att det egentligen inte är något värre än det. Det är ju ingen livshotande sjukdom. Hon är bara väldigt krävande ;) <3 p="">

Vi kommer gå vidare som så, att barnpsykologen ska ringa BUP som kommer ta hand om oss sen. Det kan ta tid innan vi kommer dit dock. Men det är okej. För vi ska ha möte på dagis med och prata med dom hur dom och vi kan göra för att stötta Freya så gott det går. Jag kommer såklart läsa på en massa och så kommer vi försöka strukturera upp vårt vardagsliv så att det blir så lugnt för Freya och oss som möjligt. För då får hon utrymme till att växa, må bättre och därmed vi som familj.
Nu är det bara att köra på och göra allt vi kan för våran helt underbara, jobbiga, tuffa, smarta, vackra, omtänksamma, charmiga och gråahårsframkallande Freya!

Vi älskar dig tusen gånger om, Freya! Det finns ingen bättre Freya är du på hela jorden! Vi kommer alltid göra allt för dig och jag hoppas det kommer räcka till. <3 p="">

torsdag 31 oktober 2013

Hello godingar!

Imorgon kör vi i gång med första delen av utredningen! Jag är lite nervös men också peppad.
Ja, det är ju inte jag som ska utredas men ändå, hehe. Fast ibland undrar jag om det inte finns lite problem hos Freya som kommer ifrån mig själv.. ;)

Mitt egna mående går verkligen upp och ner. Jag böt tabletter som gjort mig mycket lugnare men samtidigt speedad. Jag gör mer ön vad jag egentligen orkar och sen så får jag knappt sova på det. Så jag är sjukt trött (men ändå inte, knäppt) och får huvudvärk och annat pga sömnbrist.
Tog en halv av mina gamla tabletter (ja, man får kombinera dom) och inatt har jag sovit och hela förmiddagen har jag sovit och sovit. Inte ens orkat upp och äta fast jag varit vrålhungrig..
Så jag vet inte riktigt vad som är bäst? Att vara speedad och knappt få sova och göra mer än vad jag egentligen orkar (jag kämpar med att hålla tillbaka mig själv, vilket inte är lätt) eller vara konstant trött, orkeslös och arg? Inget av det känns optimalt..

Till helgen kommer Hanna, Jimmy och Hilma hit på besök och dom stannar till måndag (på min födelsedag!) och det ska bli så kul! Skönt att ha något att se fram emot!

Puss!

tisdag 22 oktober 2013

Men vad är en bal på slottet..?


Helgen som var var en riktigt jobbig en.. Jag var verkligen ner och nosa på botten igen!
Nästan hela helgen var kass. När vi var på Hard Rock Café och firade Leas 2 årsdag med Patrik familj, då mådde jag bra! Men senare på kvällen ville jag verkligen bara lämna min familj.
Det var sjukt läskigt vilken avsky jag kände mot Patrik och barnen. Jag grät för jag blev så rädd för mig själv och mina tankar. Dom kändes så sanna!

Måndag morgon ringde jag vårdcentralen och min läkare för få prata av mig och kolla om jag inte borde byta tabletter. (Ja, jag äter ju ångestdämpande saker till kvällsmat). Eftersom det gått så pass lång tid så borde dom hjälpt mer än vad dom har gjort, så vi bytte till en annan (som jag hade mot min förlossningsdepression efter Freya.).
Redan idag känner jag mig så mycket lugnare och faktiskt lite glad! Det vet jag inte när jag gjorde sist... Jo, när hela min familj dök upp på BR på Frölunda Torg utan att jag visste om det, DÅ blev jag glad! Men 1 gång på myyyycket länge är ju inte så mycket att hurra för..
Nu är jag rätt utmattad (dock lugn och hyfsat gott humör) efter att ha ätit lunch med Patrik på hans jobb. Jag älskar alla som jobbar där, så trevliga och roliga att prata med men min energi började tryta redan efter typ 15 minuter.. Så när jag åkte (efter att ha varit där i 40 minuter) var jag helt slut!
Så nu sitter jag hemma i soffan, dricker lite kaffe med grädde i och bloggar.


Det är så knäppt när man mår som jag gör. För så fort man har lite mer energi så tror man att NU är jag frisk! Och så kör man på och PANG så slår orkeslösheten, ohjälpsamma tankar och mattheten in som en uppercut från en boxare..  Så jävla typiskt.. Men vad är en bal på slottet..?

fredag 18 oktober 2013

Tack för allt stöd!

Jag blev alldeles varm i hjärtat över alla fina kommentarer, stöttande ord, kärleksfulla hälsningar och berättelser! Jag som mer och mer isolerat mig för att det varit för jobbigt, tveksamheten hos vissa man försökt berätta lite för, osäkerheten om det är rätt eller fel att dela med sig av våran situation, kommer dörrar stängas för oss osv.

Nu känner jag att det var det bästa jag kunde göra! För jag är en väldigt öppen person. Jag har svårt för att INTE dela med mig av mina erfarenheter, uppfattningar, funderingar och glädje och sorg. Håller jag sådant inom mig, kväver jag mig själv.
Anledningen till att jag ändå gjort det har ju såklart varit för hur det ev. kommer påverka Freya. Jag kanske skulle behöva det men när Freya blir större, kommer hon då tycka illa om att jag skrivit om henne på min blogg? Kommer det vara skämmigt, jobbigt och kanske elakt?!

Jag känner nu att jag har anledningar nog och förklaringar till henne om hon skulle ifrågasätta. Det må vara hon som ev. har ett funktionshinder men det påverkar så många fler än bara henne. Och för att kunna hjälpa henne på bästa sätt, måste man vara öppen! Hur ska man annars kunna få den hjälp man behöver?

Freya är en klok tjej. Jag vet att hon kommer ställa frågor men jag tror också att hon kommer förstå och acceptera mina svar. Kanske tom. vara tacksam för dom.



För er som träffar henne, kom ihåg att hon har ingen aning om detta just nu! Varför vi går till denna lek- och prattant vet ju inte hon. När och hur vi kommer berätta för henne (om hon nu får en diagnos) återstår att se.
Hon må vara smart men hon är trots allt bara 5 år. Jag och Patrik kommer ta det i den takt vi känner blir bra för oss och henne.
Så jag ber er, att inte prata med Freya om ADHD eller frågar henne varför hon går till lek- och prattanten. För det vet hon inget om. Och när hon själv frågar om det eller när vi känner att vi måste klargöra lite saker för henne, så gör vi som föräldrar det.


Men åter igen, TACK för ert otroliga stöd! Det ger oss mer kraft för att kämpa vidare!
Har ni frågor, undringar eller så är det bara att höra av sig!
Kanske finns det fler i liknande situation som vill ha hjälp och tips så ställer jag gärna upp.
För ni hjälper oss och vi vill hjälpa er.
Kram

Älskade barn

onsdag 16 oktober 2013

Sammanfattning och förklaring

Hej!

Nu kanske jag skriver till mig själv då det troligen inte är någon här inne och läser längre.
Det är ett helt år sedan jag skrev ett inlägg. Mycket har hänt och tyvärr mycket inte så roliga saker.

Jag har funderat länge på om jag ska skriva detta inlägget eller inte.
Varför?
Jo, för att det är väldigt personligt och något som ligger mig mitt i hjärtat.
Dock känner jag att jag måste få prata av mig och berätta för andra hur det ligger till.

Lite snabb historik
Som man kan läsa i mina tidigare inlägg har vi länge haft problem med en del beteenden och humör hos Freya (som nu är 5,5 år!). Sakta men säkert går det bara utför och hennes beteende skapar allt mer problem för oss som familj.
Hon är sällan glad och nöjd. Nästan allt för henne är negativt vilket ger oss stora problem.
Det är utbrott, panikattacker, gråt, skrik, gnäll dag ut och dag in.
Fraser som "Jag är dåligt" "Jag får aldrig någon ting" "Köp fula kläder till mig och fina till Lea" "Jag är ful och dum" kommer titt som tätt. Även slag, nyp och liknande ger hon sig själv.
Det är väldigt svårt och jobbigt när ens 5 åring har ett sådant beteende.  Man blir så ledsen, frustrerad och hjälplös! För tro inte att vi inte gör allt vi kan för att få bort detta beteende men trots alla tips och tricks vi provat så blir det ändå bara värre.

I våras sökte jag hjälp pga att Freya kissade ner sig (inte 1, inte 2 utan upp till 5 gånger per dag). Där tog jag även upp hennes beteende och att vi tror att det har ett samband.
Vi trodde Freya var deprimerad!
Självklart viftades det bort. Så små barn blir inte deprimerade!
Jag hade förberett mig på ett liknande svar så jag hade med ett A4 men punkter på beteenden Freya har. För text verkar gå in lättare än ord (jag bröt ihop framför läkaren och ändå försökte hon vifta bort det hela) och när hon läst och jag hotade med att sätta mig på barnakuten och stanna där tills vi får hjälp började läkaren haja till.
Efter mycket om och men skulle hon be deras barnpsykolog rings mig veckan där på.

Äntligen!
Denna underbara "lek- och prattant" (som hon själv kallar sig för) tog oss på största allvar. Det är den första (vi har sökt hjälp för Freya flera gånger innan men bara blivit kallade "omogna tonåringar" som föräldrar) som verkligen lyssnat på oss och den första som ville träffa Freya!!!
Vid 3 tillfällen träffade hon Freya för att få en uppfattning om henne.
En väldigt verbal, impulsiv, påhittigt och uppmärksamhetskrävande tjej fick vi höra!

Sedan nämnde hon det vi själva varit inne på. ADHD.
Det finns ännu osäkerhet och frågetecken men ingen tvekan om att det finns någon typ av problematik hos damen. Omognad kan dock göra att det verkar värre än vad det är, så en utredning planerades in till hösten 2014 när Freya börjar förskoleklass (nollan, lekis).

Det kändes bra att bli sedd och förstådd men sedan kom tankarna om att 1 år med alla problem hennes beteende skapar, känns det inte hållbart.
Jag är tex. sjukskriven nu pga depression, svåra ångestattacker, dålig sömn mm.
Jag har inte fattat det själv innan men börjar nu inse att det är pga Freyas beteende som gjort mig sjuk. För jag orkar inte. Det är för tufft. Och ingen kan avlasta oss så mycket som vi skulle behöva, inte ens i närheten. Ingen familj som bor nära som kan ställs upp. Vi är helt själva med att handskas med detta. Det tär. Det tär på oss. Och ännu värre är det när det är så få som ser eller märker av Freyas humör osv. Det visar sig nästan enbart hemma eller när jag eller Patrik är i närheten som man kan se en uns av det. Så många tror att vi överdriver. Även våra närmsta tror vi överdriver! Inte så kul....

Helgen som var, var riktigt tuff. Jag är så slutkörd att jag inte orkar med barnen själv och mycket faller på Patrik, som också är trött och sliten såklart! Vi försöker hjälpas åt så mycket vi kan men just nu är jag väldigt begränsad.
Vilket fall, så kände jag att jag måste ringa lek-och pratttanten, för jag orkar inte! Något måste vi kunna göra redan nu, för vi stupar snart!
Som svar på min "bön", ringde denna härliga människa mig på tisdagsmorgonen och sa att hon gått och funderat kring detta med Freya. Det kan vara en osäker utredning men att det finns en som man gör på dagisbarn och att hon tycker nog att vi ska göra den på Freya redan nu, ändå.
Jag blev så glad! För som hon sa, det finns ju massor av saker man kan göra redan nu, så det är lika bra att vi gör det så vi får en chans att börja må bättre och fungera som familj!
Så den 1 november börjar vi med utredningen på Freya för ADHD.

Hur går det till?
Freya och lek- och prattanten kommer att vid 3 tillfällen svara på frågor, lösa uppgifter och bygga med klossar (tror jag det var). Resultatet på övningarna samt allt vi berättat om (och hennes egna uppfattning av Freya) kommer ställa en diagnos (eller inte!). Jag och Patrik får komma själva till henne och då får vi veta vad det gett för resultat. Och om jag fattade det rätt så kommer man även göra utredningen när hon börjat skolan (är lite andra typer av uppgifter då) för att se mer exakt vad det rör sig om, eller vilken nivå hon ligger på.

Detta blev en lång (och ändå väldigt sammanfattad) genomgång på vad som händer och sker hemma hos oss just nu. Jag kommer skriva mer om detta men kände att en grund och info var bra att ge först.. så ni vet vad jag babblar om.

Jag har inget emot frågor, så fråga på om ni har några! Skriv en kommentar, maila, sms:a, ring eller haffa mig på Instagram @LenaLast

/ Lena