Stolt över mig själv!

Vet ni vad? Jag är faktisk stolt över mig själv. Detta kanske låter konstigt i andras öron men för mig är det stort!
Om ni har läst min blogg ett tag/känner mig så vet ni om att jag drabbades av förlossningsdepression när älskade Freya kom till världen. Det tog mig 2 år att ens få hjälp.
(Vill ni veta mer om detta, skicka en kommentar eller maila mig ----->). 
Iaf, under den tiden så mådde jag skit, vilket ledde till att hela vårat hem (bla.) rasade. Freya var ett kräkbarn delux och tvättberget växte. Disken fick stå och mögla och jag dammsög kanske 1 gång i månaden... Japp, så var det... Hemskt! All min energi gick åt till att ta hand om Freya och hålla mig själv på fötter. Detta gjorde att jag hamnade i dåliga ovanor. Även om jag blev frisk och samma gamla Lena igen så fanns det spår kvar. Det har tagit tid men nu börjar jag verkligen få rutin på att diska, tvätta, dammsuga, damma osv..... Jag får inte längre panik, jag storstädar inte som en galning i 2 dagar 1 gång i månaden längre utan jag plockar och donar lite varje dag! Det underlättar något enormt och hela lägenheten är så mycket trevligare att vara i och jag skäms inte längre över att ta hem gäster! För det gjorde jag.....
Jag planerade i dagar om jag tänkt bjuda in någon så jag skulle hinna fräscha till lägenheten. Efter jag gjort det var jag så trött och slut att jag inte orkade ändå....
Men nu kan jag ta emot folk utan planering, utan att skämmas! Det gör mig så glad och stolt över mig själv. Äntligen har jag fått in en rutin som funkar för mig och min familj. Jag har till stor del kommit ur den dåliga ovanan dom 2 åren gav mig. Nu kan jag vara stolt över mina framgångar och att jag och framförallt Patrik, har tagis oss igenom och ur detta! Nu är det vi och framtiden som gäller och vi mår bra!
Så ja, det är skitigt ibland, det blir så när man har barn (!) men jag kan och är ändå stolt över mitt hem och min familj!
Älskar er, Freya och Patrik så otroligt mycket! Ni är mitt allt!

Patrik och Freya somaren 2008