Varvar

Känner att jag varvar ganska rejält här i bloggen med bra och dåliga inlägg. Ena dagen kan jag vara lyckig och må toppen och nästa sitter jag och gråter. Livet är hårt, hehe.

Skämt å sido. Idag har inte varit någon rolig dag alls. Jag begav mig till Sahlgrenska för att ta nya cellprover (som jag berättade om i ett tidigare inlägg). Skit nervös var jag och värre blev det. Fick veta när jag kom in att helst ska man göra detta innan graviditetsvecka 15. Jag är ju nu i v.19..
Hon sa att det går bra att göra det nu med men man brukar inte göra det. När hon började med undersökningar så frågade hon om jag brukar ha ont utav gynundersökningar. Det är ju inget jag direkt tycker är kul men det brukar gå bra. Men inte denna gången.....
FY FAN va ont det gjorde! "Smärtfritt" stod det i papprerna, yeah right! För det första så sa hon att varför det gör så ont på mig är för att jag är så pass långt gången in i graviditeten. Det gör att livmodertappen är lite hårdare, kortare och man är ömmare = svårare att komma åt och mer smärta. Jag kunde verkligen inte slappna av. Var svettig efter den undersökningen! Tog lite tid med då hon tog två prover samt fick försöka dämpa blödningen som blev från de lilla såret. Man blöder ju också lättare som gravid.
När allt var klart och jag gick därifrån, då ömmade och värkde det vill jag lova. Kunde inte gå helt normalt. Måste sett ut som jag skitit på mig eller nåt. Nä, kanske inte så illa men det gick inte fort vill jag lova.

När jag klev av bussen så såg jag att mamma och Patrik inte hade hunnit åka. Dom stod på parkeringen och lastade in i bilen. Då kom tårarna. Jag gick sakta och ju närmare jag kom ju fler tårar kom det.
Patrik kramade om mig länge. Sen mamma. Allt jag fick fram var "Fan va det gjorde ont!".
Dom åkte och handlade så jag skulle slippa och jag gick hem och la mig i sängen. Helt färdig var jag.
När jag drog undan täcket så låg det en lapp på min kudde.


Sen halvsov jag i 3 timmar. Min kropp satte verkligen stopp. Hela den var som i chocktillstånd. Jag mår ännu inte bra. Det känns bättre men långt ifrån helt.
Jag lyfte Freya efter jag hämtat henna från dagis och den korta stunden jag bar henne fick jag ont på igen. Sjukt att det blir så känsligt. Hoppas att det inte är lika imorgon för då vet jag inte om jag orkar jobba. Inte kul att gå runt och ha ont.

Hoppas ni har haft en betydligt trevligare måndag än vad jag har haft. Tack mamma och Patrik för en trevlig helg och framförallt för all hjälp! Ni är guld värda och jag älskar er!

Denna vackra fruktskål stod på bordet när jag tagit mig upp ur sängen. 

Tack fina mamma och lillebror!