Tätt efter kommer Patrik som hört att jag diskat knivar och förstår att jag har skurit mig på något vis.
Jag satte mig på en stol och sköljde med kallt vatten och Patrik hämtade plåster. Klarade inte av att kolla på det själv! Sen sa han åt mig att lägga mig i soffan med handen högt för jag började bli lite blek...haha!
Jag klarar av att se sånt och hjälpa andra men på mig själv... nej! Det går inte, hehe! Patrik kommer få plåstra om mig sen, för jag vill inte titta på det!
En sådan här kockkniv var det. Bra som tusan men akta era fingrar! Dom är vassa!
1 kommentar:
uuhh ryser, hatar skurningar, skärningar eller va nu heter. Jag e oxå mesig när det gäller mig själv, men hjälte när det händer nån annan. Uhh ryser än. Aj. Synd om dig. KRAM
Skicka en kommentar