söndag 12 juni 2011

Skar mig ända in i benet

Stod och diskade knivar och så slant jag till och sätter Globalkniven rätt i pekfingret, precis ovanför knogen! Jag känner hur det stöter till och ser ett sår som vidgar sig. Ropar på Patrik med panik i rösten att han får snabbt komma för att jag lyckades med en grej och klarar nog inte fixa det själv. Försökte låta lugn så Freya inte skulle bry sig men hon var snabb in i köket för att ta hand om mamma  
Tätt efter kommer Patrik som hört att jag diskat knivar och förstår att jag har skurit mig på något vis.
Jag satte mig på en stol och sköljde med kallt vatten och Patrik hämtade plåster. Klarade inte av att kolla på det själv! Sen sa han åt mig att lägga mig i soffan med handen högt för jag började bli lite blek...haha!

Jag klarar av att se sånt och hjälpa andra men på mig själv... nej! Det går inte, hehe! Patrik kommer få plåstra om mig sen, för jag vill inte titta på det!

 En sådan här kockkniv var det. Bra som tusan men akta era fingrar! Dom är vassa!

1 kommentar:

Anna sa...

uuhh ryser, hatar skurningar, skärningar eller va nu heter. Jag e oxå mesig när det gäller mig själv, men hjälte när det händer nån annan. Uhh ryser än. Aj. Synd om dig. KRAM