När jag skulle åka hem från personalfesten igår så sa jag hejdå till en massa folk. Saken är den att jag då upptäckte att det var så många som jag verkligen, jag menar verkligen, tycker om och kommer sakna så otroligt mycket! Det var flera personer som kom fram till mig och sa så fina saker. Jag visste ärligt talat inte att det var så många som tyckte så pass bra om mig! Jag blev helt rörd!
Personer som jag inte direkt jobbat med utan bara slängt några ord med i personalrummet eller i trapphuset, gav mig varma kramar, lyckoönskningar och fina ord!
På mitt eget "språk", Fan va jag kommer sakna er alla!!!
Men det finns framförallt en person, som jag tyvärr inte hann växla så många ord med igår då jag fann personen när jag skulle åka, som jag kommer sakna som tusan. Denna personen och jag kommer så galet bra överrens, vi tycker lika i mycket och har varit ett stort stöd för mig under denna tiden. Som jag sa till personen igår:
"Du är så jävla bra!!"
Jag hoppas verkligen att detta inte var slutet utan att vi på ett eller annat sätt kommer hålla kontakten och träffas lite då och då. Du är underbar!
Så jag sitter här med tårar i ögonen och har insett att jag inte ska jobba mer just nu.. Att jag inte kommer vara omkring dessa personerna mer och det gör ont. Det ger mig lite ångest. Jag hoppas jag har möjligheten att få komma tillbaka till er alla och denna underbara skola! Ni har en speciell plats i mitt hjärta!
Tack för allt erat stöd, eran hjälp men framförallt för eran vänskap!
TACK!
Dessa vackra buketter fick jag av klassen och av rektorerna. Helt underbara!
Rektorn gav mig ett sånt fint avskeddstal. Tackade för min insats, att jag varit en tillgång osv. Önskade mig lycka till med familjen mm. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar