Hel**tes j*vla skit!!!

Nu spyr jag galla så är ni känsliga mot svordommar så sluta läs redan nu...

Fyyy faaaan va jag hatar mornar! Hon fjantar, hjälper inte till att klä på sig, ifråga sätter allt, säger åt mig vad jag ska göra och inte göra. Hur mycket jag än säger åt henne!! Slänga in henne på rummet har jag fan inte tid med då jag har ett sådant jobb att jag mer eller mindre inte får komma försent!
Jag blir så jävla galen!! Inget hjälper ju heller! Det är så här nästan varje jäkla morgon! Spelar ingen roll om jag är ute i god tid eller inte, det blir samma skit ändå! Jag bli så trött! Vad ska jag göra med ungen??
Sen att hon hostat och väckt mig hela natten, klämt in mig mellan henne och Patrik så jag inte kan röra mig vilket resulterar i att jag får så sjukt ont i ryggen!
Så inte blev min promenad gjord bara för det, för jag hade för ont och var för trött för att ens titta ut genom fönstret.

När jag vaknar på morgonen och ska gå på toa, vaknar hon och blir helt jäkla hysterisk för att jag är på väg någon stans. Ibland hinner jag inte ens ur sängen!! Hon gapar och skriker och jag försöker lugna henne och förklarar att jag bara ska gå på toa, att jag kommer tillbaka snart men det hjälper inte! Inte ens Patrik kan lugna henne utan jag får sitta och kissa med en hyper stressad unge klockan 6 på morgonen!
"Tanta" som vi pratat med som säger att jag måste ge henne mer av min tid kan slänga sig i väggen. Det hjälper ju inte!! Visst att Freya blir lugn just då men inte sen. Utan hon är på mig ännu mer om att jag ska leka med henne men seriöst?! Jag är inte hennes syskon eller dagis kompis, jag är hennes mamma! Jag har andra saker jag måste göra, samt måste få ha lite utav ett eget liv! Hon måste väl lära sig det och inte att jag ska ge efter och bli hennes bästa kompis?? Är det verkligen inte fler föräldrar som har det så här? Är det bara jag?
Jag känner att jag blir kvävd av min egen dotter, jag försöker sätta en viss gräns men den vägrar hon acceptera! Jag har innan fattat att jag varit tvivlen att ändra på vissa saker men inte ska jag behöva ge upp hela mitt vuxna liv för att hon ska bli nöjd?
Vad fan ska jag göra??


Vilken jävla skit start på dagen!!