onsdag 22 december 2010

Mormor, varför är du inte här?

När jag har gått i affärer och kollat julklappar har jag av någon anledning hittat massa saker jag velat vilja köpa till mormor. I samma stund som jag tänkte "Ja, den tar jag!" har jag kommit på att hon inte finns här med oss mer.
Och nu när jag sitter här och lyssnar på julmusik så bara känner jag i hela kroppen hur mycket jag saknar henne. Jag tom. drömde om henne natt. Min fina fina mormor...

Varför kan du inte vara här med oss mormor? Varför kan du inte vara här denna jul och ta del av glädje och värme som du alltid gjort innan? Även om jag inte är med er på julafton så är det ändå så viktigt för mig att du är med! Så varför kan du inte vara det nu för, mormor? Snälla underbara mormor, kom tillbaka till oss! Jag saknar dig mer än du tror!

Inatt när Freya kom in till oss så glömde hon stänga till dörren. Jag gick upp och fick då se att granen var tänd trots att Patrik släkt den när vi lade oss! Jag blev rädd och väckte Patrik. Han sa att han kanske inte skruvade ur lampan tillräckligt och somnade om men inte jag.
Jag låg där och var rädd för att någon ovälkommen var där men sen började jag tänkte på dig. Kanske det var du som var här och tände våran vackra gran? Slappnade av efter ett tag och när jag sedan somnade så var det du som var där i mina drömmar. Glad, lena kinder och luktade lika gott som vanligt.
Jag vill så gärna känna det igen, snälla mormor, låt mig så känna det igen! Snälla....

Jag älskar dig så sjukt mycket mormor. Jag hoppas att du vet och visste hur mycket du faktisk betyder för mig. Försökte ofta säga det till dig, att jag älskar dig och att jag var stolt över dig som kämpade på så här i livet. Jag kan dock aldrig glömde den gången jag var och hälsade på hos mamma och Freya skrek en massa och jag mådde inte alls bra. (Förlossningsdeprissionen). Du kommer innan för dörren och vill hälsa på oss och jag rusar bara in till mammas säng och vägrar komma ut. Mamma lägger sedan Freya bredvid mig och vi sover i flera timmar så du hinner åka hem. Om du bara visste hur ont det gör i mig att du inte fick hälsa på oss då. Alla chanser vi hade var guld vädra och jag mådde så dåligt för att du snällt suttit och väntat på att vi skulle vakna. Jag hoppas att du kan förlåta mig för den gången mormor. 

Jag älskar dig mormor!

1 kommentar:

carrie sa...

Åh, fina rara Lena!
Din mormor finns med dig på så många vis även om du inte kan se eller ta på henne längre.

Vilket underbart fint inlägg.

Jag hoppas att min pappa kommer vara med mig idag när jag sitter här helt själv julafton, att jag åtminstone kan känna hans närvaro.

God Jul gumman!
Stora kramar