Hon tyckte att vi gjorde ett fantastisk jobb med Freya, att det märkes att vi verkligen försökte förbättra situationen och hjälpa henne. Fick ju berätta lite om våran bakgrundshistoria också, hur vi haft det sedan Freya kom och hon var imponerad att vi hade klarat det och att vi ännu håller ihop! Det är inte många som klarar såna motgångar.
Iaf, det vi fick tips om var att vi varje dag efter jobbet (en och en, inte vi båda samtidigt) satte oss ned och lekte med henne och hade all fokus på henne i 15-20 minuter. Så hon känner att vi verkligen ser henne. (Precis som du sa mamma!). Jättebra att vi involverar henne i att tex. diska men att det ändå inte blir samma sak. Det blir inte då på hennes villkor. Att i leken, där får hon bestämma hur schargången ska se ut men annars är det mamma och pappa som gör det.
Sen även detta med att när vi ska iväg och göra saker tex. åka och bada så säger ju många att man ska förbereda barnet på vad som komma skall. Prata mycket om det osv. Vi har gjort så med Freya men det resulterar i att hon blir så uppspelt att hon är helt slut innan vi ens kommit dit. Hon klara helt enkelt inte av att hantera sina känslor inför det vi ska göra. Det blir FÖR spännande! Och det gör att hon blir gnällig och trött och svår att hantera. Så hon tyckte att vi skulle helt enkelt inte säga något till henne! Att man säger det precis innan man går in eller 5 minuter innan vi åker. För då hinner inte hon få upplopp för alla känslorna redan innan vi ens är där.
Det var något mer tips men jag orkar inte skriva alla utan jag tar det eftersom vi kommer vidare i detta. Vi ska börja med 1 sak. Vi ska börja med att vara närvarande i hennes lek och inget annat i 15-20 minuter och se vad det kan leda till. Om/när det ger resultat, då kan vi gå vidare på nästa. Så vi ska gå dit om 2½ vecka igen och se hur det fungerat!
När vi skulle gå så nämnde jag det att jag hade höstlov och då frågade hon om Freya skulle vara på dagis hela veckan. Jag sa att idag blir hon det och kanske imorgon. Om HON vill...Och där avbröt hon mig snabbt som attans och bara "NEJ! Det är DU/NI inte HON som ska bestämma om hon ska till dagis eller inte. Behöver du ha lite tid till att städa eller vad det nu är du vill/behöver göra så låt henne vara på dagis så slipper du stressen! Tycker du att hon ska vara på dagis så ska hon det!"AJ!, kan jag säga. Där fick jag svansen mellan benen, haha!
Jag blev ju lite nervös för vad hon skulle tycka (för jag hade ju tänkt ha Freya på dagis) så därför sa jag så men det tänket fanns ju där. Trodde att jag skulle ses som lat i hennes ögon om jag sa att jag tänker ha henne på dagis. Men oh, så fel jag hade! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar