Jävla läkare..

Var till vårdcentralen idag för att jag känner att jag behöver vara hemma några dagar till.
Läkaren som jag fick prata med (min läkare har ju semester) fick mig att känna mig värre efter än när jag kom dit. Han satt mest och suckade och verkade tycka att mina problem var det minsta man kunde ha i världen.
Jag hade 3 saker jag ville ta upp och när jag sa att jag hade två saker till sa han att det får gå väldigt fort då för det är fullt av folk ute i väntrummet som väntar (öööh, jag har också suttit och väntat..).
Försökte väl förklara lite snabbt den ena grejen då (det med att jag haft svårt att andas vissa tillfällen) och sen när jag skulle ta nästa så hann jag knapp börja innan han sa, Nej, detta hinner vi inte med nu. Det är så många som väntar, jag kan inte ta så här många saker med en gång. Du får ta det med Marie om 3 veckor, jag är ledsen men så är det.
Men va fan! Jag betalar ju 100 spänn för att få hjälp och så får jag inte ens säga alla sakerna jag behöver ha hjälpt/råd med! Jag fattar att jag inte kan sitta där i 1 timme men hallå!
Och sen så tyckte han att jag skulle gå och då sa jag att jag orkar ju inte jobba. Då suckade han ännu mer och sa nähä, varför inte det menar du?
Det är ju för i helvete det jag suttit och försökt förklara gubbe!
Det kändes som att han sjukskrev mig bara för att bli av med mig.

Tog blodprov iaf för att kolla om jag har dåliga järnvärden och allt vad det nu var (tror det var 5 saker dom skulle testa) om det är den mest bidragande orsaken till att jag är så trött hela tiden.

Så nu känner jag mig värre än innan för det känns som att jag inte är giltligt sjukskriven. Jag behöver lite lugn och ro! Hitta tillbaka till mig själv, eller inte tillbaka utan hitta mig själv! För jag är ju inte samma person som innan jag fick barn. (Missförstå mig rätt). Samma men måste hitta en ny balans, anpassa mig efter vårat nya liv.
Jag hatar att man ska behöva gå till en docktor som ska bedömma om jag har rätt att vara hemma och vila upp mig eller inte. Det är för fan mitt liv! Är det jag som bestämmer över den eller inte? Inte uppenbarligen.
Bara för att jag kanske inte kan få en korkad och stressad läkare att förstå varför jag mår kasst så får inte jag vara hemma? Varför ska dom ha rätten att bestämma över mitt liv?