Tack

Tack alla mina underbara vänner. När jag behöver er som mest är ni där, gamla som nya, underbart! Jag har svårt att fatta att det äns är sant. Kommer på mig själv, att jag letar efter ringen på mitt finger som inte är kvar..Känns så konstigt. Tomt... som att något saknas.. Jag håller huvudet så högt jag kan för Freyas skull men även för mig själv. Det lönar sig inte att gräva ner sig även om det är det jag vill. Nu menar jag inte att jag inte ska låta mig själv sörja men att inte bara ligga i sängen hela dagen. Seriöst, har detta verkligen hänt? Vad händer nu? Jag vet inte riktigt... Är uppe i Dalarna, igen. Orkade inte vara hemma själv och ha full koll på Freya. Här kan jag få stöd (hela dagen) och hjälp med Freya. Jag vet att jag har stöd i Göteborg med men där kan inte alla ställa upp med att sitta hos mig hela dagen och trösta och hjälpa mig med Freya. Får se, ingen aning om hur länge vi blir kvar.. Kramar till alla mina fina vänner. Ni är dom bästa man kan ha!