Se vad som kan hända om du somnar...

Jag är gravid och dessutom förkyld. Har ont i huvudet, bihålor och lätt tät och snorig. Fick en tidning hem som jag la mig i sängen och läste och ja, jag somnade... Brukar lägga mig i soffan när jag behöver vila men tanken var ju inte att jag skulle somna! Jag hade ett öra igång dock men för trött för att gå och lägga mig i soffan.
Allt var så lugnt så och hörde Freya lite då och då leka. Sen tyckte jag dock att det var lite för tyst, lite för...koncentrerat? Jag kliver upp och får se detta:

Japp!! Freya fick för sig att hon ville ha puder men har haft puder ÖVERALLT förutom på sig själv!!
Tv:n, tv-bänken, golvet, soffan, mattan, tv-bordet, mina troll, min dator, speglarna i hennes rum, hennes cd-spelare och hylla!

Min reaktion?
Jag trodde jag skulle dö av skratt! Men fick verkligen hålla igen för skulle jag börja skratta så kommer inte Freya ta mig på allvar när jag säger att man inte får göra så. Så jag fick leka arg och ja....det var inte helt lätt. Tror hon genomskådade mig. Kunde inte titta henne i ögonen för då hade jag smält som smör!
Jag tog fram dammsugaren och så fick hon dammsuga. Tog över efter en stund men allt gick ju inte bort så det var fram med fuktiga trasor sen och torka ALLT! Då fick hon minnsan torka, toka!!

Hennes reaktion?
Den kom efter ett bra tag och då kunde jag inte hålla mig längre..
"Mamma, är vi en familj igen...?"
"Ja, det är klart vi är!"
Sen pussade och kramade hon mig och lovade att "jag ska aldrig bete mig så igen!"
Älskade vännen, haha!

Ja, vad säger man? 

Skruttan längtar och vill åka i nya vagnen!

Vi hämtade ju dubbelvagnen igår och Freya har tjatat sedan dess om att gå på promenad. Hon sitter gärna i den och myser, hihi! Vi provade att sätta i liggdelen och hon skulle direkt bädda för bebisen.
"Bebisen ska ligga där i mamma, jag kan titta på bebisen då och om det regnar drar vi över den här. Bebisen kommer på hösten mamma!" ♥

Nöjd tjeja! Får se om det blir promenad dock. Jag får nog inte ner den för trapporna själv! Kanske blir ikväll isf när Patrik kommit hem och kan bära ner den. 

Nästan allt är klart!

Vi hade garderober inne i vårat sovrum som gjorde att vi inte skulle få plats med vaggan. Så vi klurade på det ett tag men kom fram till att ställa ut dom i hallen bredvid som andra garderoberna, fast allt längs väggen! Det innebär att hallen och vardagsrummet blir ett enda stort rum! Blev faktiskt riktigt bra. Så jag är nöjd.

Lite saker här å där men det hittar snart sin plats!

Sen har vi idag hämtat dubbelvagnen och även baby-bilstolen! Så nu är det bara vaggan och några fler byxor i stlk 50 som fattas, annars är allting klart! Det känns riktigt skönt, för nu behöver man inte oroa sig ifall bebisen skulle komma ut tidigare. Inte för att jag tror det men det är alltid skönt ifall ifall!


Jag är i v.35 nu (34+3), så det är ca 5½ veckor kvar! Det börjar verkligen dra ihop sig men samtidigt känns det så långt ifrån. Meen jag fick en AHA-upplevelse igår när vi hade ställt iordning garderoberna... Allt blev helt plötsligt så verkligt! Jag bara stod och tittade på allt och kände "shit, snart händer det faktiskt".
Jag är också såå nyfiken på om det verkligen är en tjej eller inte!? Jag själv kände mig ganska säker på en tjej men jag är inte alls säker längre! Och om det är en kille, ja då lär vi handla en massa nya kläder till honom! Jag trodde vi hade gott om unisex-kläder men näääj, där hade jag fel!

Hur mår jag då?
Jag ska väl inte klaga, för mååånga gravida har det mycket jobbigare än jag. Men jag är mycket tröttare igen, mår illa vissa mornar, är känslig för vissa lukter igen, har svårare för att röra på mig och uppe på det har jag blivit förkyld.
Har gått upp nästan 9 kg och lider inte direkt av att vara svullen som många blir. Min förlovningsring sitter fortfarande kvar på mitt finger! Woho! Det trodde jag inte att den skulle få göra så här nära slutet!
Otålig är jag också såklart! Tycker fortfarande om att vara gravid, så jag njuter så sätt, men jag vill ju se vem det är som stökar omkring där inne och få börja vårat nya familjeliv med en till liten skit hos oss!  Läääängtar!!!

Våran nya bil!

Här är den! Våran nya fina bruna bil, hehe! 

Kan säga att jag fullkomligt älskar den! Den är hur skön som helst att köra och går fin fint! Vi har kunnat storhandla, hälsa på vänner som bor en längre bit bort och kunna se mer utav området där vi bor. Helt underbart! Patrik har ju kunnat se en del då han har sin moppe men inte jag... Kännt mig lite utanför när folk pratar om vissa ställen för jag vet inte alls vart det ligger osv. Nu har jag redan upptäckt lite nytt och det är så kul! Känner mig inte alls så låst som innan, härligt!

Har nu pratat med BVC om Freya. Kan säga att jag känner mig så lättad efter att ha pratat med dom att jag nästan började gråta! 

Hon sa att det är inte fel att låta Freya ha blöja igen. Det må ge visst dubbla budskap men det är mer ett budskap till henne om att vi älskar henne som låter henne få vara liten igen och ha blöja. Det visar mer att vi bryr oss och accepterar att hon har det jobbigt just nu. 

"Ni vet ju att hon kan, så låt henne ha blöja i en period nu så kommer det snarare gå fortare över än om ni gör det till en stor grej". Mycket klokt!

Och så kommer hon ju in till oss på nätterna igen och vill sova mellan oss. Det har jag också tyckt varit jobbigt men aj va mitt mamma-hjärta har svidit varje gång jag gått tillbaka med henne till sin egen säng. 

Hon sa att även där låta henne sova inne hos oss, för hon behöver känna att hon får vara nära oss, att vi älskar henne genom att låta en sådan sak vara. Att man bjuder in istället för att neka. 

Jag har ju släppt på nästan allt det redan och det kändes så skönt att få höra att det var okej, snarare bra för henne att vi gör så! Att vi besvarar hennes oro genom att låta henne få vara liten, att få vara mamma och pappas lilla tjej ett tag till! 

Hon sa också att det kan vara så att Freya tar ut sin oro nu innan bebisen kommer och att det kommer gå hur bra som helst när bebisen kommit. Att hon kommer känna att det inte var så farligt när vi väl är där. Att det kommer vara lugnare när bebisen är på utsidan! 

Jag känner mig så lättad och glad över att höra att det vi gör inte är fel! Nu behöver jag inte gå runt med en klump i magen och vara rädd för att sabba Freyas självkänsla. Nu vet jag att jag gör det som är rätt för henne, för oss, och att det kommer att gå bra! 

/Från en mindre orolig mamma =)

Påväg ner?

Jag tror bebisen är påväg att leta sig ner och hitta rätt positon för att titta ut! Det är vissa dagar ett väldigt tyck neråt. Framförallt har jag börjat känna mer och mer i bäckenet bak. Känns som att bebisen spjärnar mot svanskotan typ. Får som förvärkar när det blir sådär men det är helt okej. Det känns ju men gör inte direkt ont heller. Dock känns det när ungen typ skrapar på urinblåsan! DET gör ont! Inte alls trevligt...

v.34

Problemen med Freya har fortsatt... Inte alls roligt, för någon av oss! Dock så har vi pratat om kommit överrens om att låta henne få bråka av sig lite och att VI inte gör så stor grej av det, för då går det fortare över. Det blir inte lika dramatiskt för henne heller. Vi får helt enkelt stå ut med att hon har det jobbigt just nu och försöka göra det så lätt för henne som möjligt. 

Kisseriet dock, ska jag ringa till BVC och fråga om råd. Hela helgen har hon kissat ner sig och det blir bara jobbigt och jag blir gråtfärdig.. För nej, jag orkar inte torka kiss ifrån golv, sängar, bilstolar och tvätta en massa extra kläder pga det. Det är inte hållbart! 

MEN, nu vill jag försöka ta bort fokusen ifrån alla besvär och njuta av den goa unge som hon faktiskt är! Livet blir lugnare för oss alla på det sättet och vi kan vara glada tillsammans istället! 

Min goa prinsessa ♥

Humörsvängingar!

Imorse så var Freya inte alls på humör. Trött och så lite nervös inför första dagen på dagis och den nya avdelningen efter sommaren! Det kan man ju förstå men så kommer ju jag med mitt korta stubin och blir irriterad och stressad för allt. Nu har jag längtat i 2 timmar efter att få hämta hem henne igen!! Knäpp man är...
Vill ju ha hem min lilla flicka, krama om henne, puss på henne och säga hur mycket jag älskar henne! Vill bara sitta i soffan och hålla henne hårt och mysa!

Min lilla prinsessa!! Du är ju faktist bara 3 år.. Det är lätt att glömma men jag ska försöka att inte göra det. Du ska få vara så liten som du faktiskt är! Min fina, fina flicka!!

P.s Tack för tips och stöttning. Det har gjort så mycket! Nu känner jag mig lite mer säker på hur jag vill ha det när bebisen kommer och hur jag tror det kommer fungera bäst för Freya! Tack!

Orolig för Freya..

Jag är lite orolig för Freya. Hon har varit hur go som helst vad gäller graviditeten och hon längtar och pratar en hel del om bebisen. Dock så har vissa beteenden ändrats sedan hon fick veta och speciellt nu, när det börjar närma sig, ser jag andra drag hos henne.

Jag kan ju inte helt 100 säga att det beror på att vi ska få en till familjemedlem, men det är det jag utgår ifrån.
Sedan hon fick veta om bebisen har hon börjat kissa ner sig, totalt. Man kunde fråga henne om hon var kissnödig, hon svara bestämt Nej! men 1 minut senare så kissade hon ner sig och utan att säga något. Detta skedde aldrig på dagis, bara hemma eller andra ställen. Efter lite mer än 2 månaders kämpande med att få henne att gå på pottan/toaletten igen så gav jag upp. Jag fick tvätta och torka hela tiden så blöjan åkte på igen.
Det har ju inte alls kännts bra och när jag nu bett om råd av andra mammor har jag fått svaret: Varför? Det ger ju dubbla budskap att ge henne blöja men ändå försöka få henne blöjfri.
Ja, så långt tänkte faktiskt inte jag. Jag var bara så trött på alla kissiga kläder som låg och luktade (blev ju några ombyten per dag) så jag gav fan i det, helt enkelt.
Men jag fick ny energi och vi fick tipset om ett "inte-kissat-på-sig" schema. Varje dag hon varit duktig och inte kissat på sig får hon ett guldhjärta som hon sätter på schemat och när hon uppnått 5 dagar utan att kissa på sig, så får hon en överraskning/pressent! Hon blev helt exalterad och det fungerade direkt! Men bara i 4 dagar. Hon skulle få sitt femte märke men har nu i två dagar kissat ner sig. Jag blir liksom frustrerad och vet inte hur jag ska reagera? Ska jag bli arg/ledsen/inte bry mig så mycket om det eller vad ska jag göra?
Vi får se hur det går idag...

Sen har hon börjat bete sig som en liten skitunge. Jo, helt ärligt. Hon lyssnar inte, springer ifrån en, om man petar på henne eller så bara snuddar vid henne så skriker hon rätt ut: AJ!, och slänger sig själv över både golv och stolar (eller vad nu som kan stå ivägen). Krokodiltårar utan dess like och så är hon tyken också.
Säger emot oss, slänger lite käft så säga, påstår att hon är vuxen (detta är något som disskuterad varje dag och har gjorts hela sommaren) och försöker bestämma. Vi låter henne givetvis inte bestämma. Här är det vi som är föräldrarna! Men nog börjar det bli tjatigt att bråka om dessa saker var eviga dag....
Jag kan förstå att hon vill vara stor (vilka barn vill inte det?) men samtidigt liten pga bebisen? Hon är säkert lite kluven i sig själv om vart hon står och är osäker på vad som komma skall. Frågan är då, hur ska jag hjälpa henne på traven? Hur ska jag få henne att förstå att hon är en stor tjej men ändå inte vuxen?
Förklara för henne fungerar uppenbarligen inte. Det brukar fungera, hon förstår väldigt mycket, men inte vad gäller detta. Då envisas hon med att säga emot vad vi än säger och verkar helt enkelt inte lyssna, bryr sig inte om vad vi säger.

Hon tjatar om allt dessutom. Varje dag frågar hon om hon kan få en glass eller godis till frukost (vilket hon aldrig får!) fast jag säger nej varje gång. Hon nöjer sig inte med svaret heller utan tjatar och tjatar! Jag blir såklart irriterad tillslut och blir ibland arg. Sen när hon gnagt lite på en macka och påstår sig vara mätt så ska hon ha glass. NEJ SA JAG! Och sådär kan hon hålla på resten av dagen! Med typ allt... Får hon inte som hon vill så blir hon arg och dummar sig. Vi har aldrig daltat med henne och gett med oss med sådant vi tycker är fel (som godis till frukost) men ändå beter hon sig som om hon alltid får det? Vad kommer de beteendet ifrån, när vi inte alls har uppfostrat henne så? Och varför tjatar hon när hon ändå inte får som hon vill?! Borde hon inte förstå vid det här laget vad som gäller?

Detta är ju bara några av dom få sakerna som händer just nu och jag börjar känna mig desperat! Om det mesta beror på just graviditeten och nervositeten inför bebisens ankomst så kanske det lugnar sig ett tag efter knodden kommit men samtidigt så är det ca 8 veckor kvar! Ska vi behöva hålla på så här fram tills dess? Tänk om det inte blir bättre efter det? Jag vill ju inte att vi ska få en halvtaskig relation, för det kommer ju bara göra saker jobbigare när mycket kommer ändras i oktober. Jag vill att vi ska ha en så stabil relation det går så att Freya ska känna sig trygg! Så hon känner och vet att hon är älskad till 1000 fast det kommer en bebis.

Hon sa här om dagen: "Mamma, jag kommer bli storasyster på riktigt snart och då kommer inte jag vara eran älskling nå mer!" Hon sa det dock på ett sätt som att hon var glad och inte verkade ledsen över det men vi sa att hon kommer alltid vara våran älskling Freya även när hon blir storasyster. Hon mena på att hon inte kunde vara allt det på samma gång. "Du kommer vara storasyster Freya som är våran älskling alltid! Du kommer alltid vara världens bästa Freya!"
Jag tror som sagt att hon har lite svårt att relatera till vad som snart kommer. Hon märker att det snart är dax, att det är höst snart men vet inte hur hon ska hantera det. Och det vet inte jag heller.... =(

Jag tror och hoppas att det blir lite bättre när hon börjar på dagis igen (hon skulle börjat idag men dom har studiedag (!) så det blir imorgon..). Få lite mer rutin, en vardag igen! Det mår vi alla bäst av. Skönt med semester och roliga utflyckter men nu vill vi ha vardag igen.

Så om du har några tips eller tankar kring detta uppskattar jag om du delar med dig av det. Kanske har du egna erfarenheter eller ser en lösning som jag som mamma har svårt att se? Jag vill ju att min älskade Freya ska få det så bra som möjligt och inte känna sig otrygg och osäker!

/En tankspridd mamma....

Min flicka  ♥

V.33 nu!

v.32+0

Då är vi redan i vecka 33! Nu är det bara 7 (eller säger man 8? någon som vet?) veckor kvar! Har börjat förbereda lite. Gick igenom Freyas bebiskläder igår och ska idag börja tvätta dom. Det nya som jag köpt har jag redan tvättat och alla täcken och sängkläder. Rent och fräscht ska det vara till den lilla!

Ja, hur mår jag då?

Jo, tack jag mår bra! Känns som jag tjatar när jag säger att jag får ont av att gå längre sträckor så jag säger inte det, hehe. Har fått ett ökat sötsug men som ändå är okej än så länge. 

Jag har nu kommit över 70 sträcket och väger 70,2, vilket innebär att jag gått upp exakt 8 kg! 

Japp, jag känner mig stolt! Nu gäller det bara att inte låta det skena iväg. Inte låta sötsuget ta över men jag känner att jag har rätt så bra kontroll. Lite måste jag ju ändå unna mig =)

När min pappa var här så åkte vi till Skövde och Skara Sommarland!

En urgullig gris utanför hotellet i Skövde!

Freya kör morfar i lastbilen!

Tuuuuuut! Här kommer vi!

Hoppa megastor studsmatta med pappa

Nyfikna Karpar som simmade runt i en liten sjö inne på Sommarlandet 

Vi tog en liten båttur

Freya fick prova att ro. Det gick sådär och var sådär kul

Sen blev det dax för bad!

Weeei!

Freya och morfar

Pappas tur att bada med Freya

Ibland undrar man vem som tycker det är roligast egentligen? ;)

Nej, nu börjar det bli kallt..

Freya fick inte spinn på hjulet själv så jag fick rycka in!

Blev rädd för att ramla dock, så klev lite åt sidan

En trött Freya efter en HEL dag på Skara Sommarland

Pappsen är här! Men jag saknar..

Igår åkte vi och badade igen. Min fina vän Malin, som jag inte träffat på månader, följde med oss. Det var så mysigt! Dock började det regna (kom från ingen stans typ) så vi fick snabbt packa ihop och springa till bilen! Det tyckte förstårs Freya var jätteroligt, hehe! Pisseblöta var vi när vi kom fram till bilen. Bikinin hade man ju lika gärna behållt på, hehe!

Sen närmare kvällen kom pappa! Han är den enda som inte varit här denna sommar än och han brukar vara först. Så det har känts lite konstigt men nu är han på plats! ;)
Vi ska idag åka ner till Varberg och hälsa på min svärfar Glenn. Japp, alla i Göteborg heter Glenn, hehe! Nu bor han ju inte här men har gjort!
Hur som, min älskade sambo, som jag saknar så, är ju där och han ska få en stoooor och lång kram av mig när vi kommer fram! Älskar dig så Patrik!! Saknar dig min älskling!

Vi två för någon vecka sedan!

Kvällsdopp!

Jag hade så dåligt samvete för att jag och Freya hade varit inne hela dagen.. Jag var tvungen fram till kl 13 ca och efter det gjorde vi broccolipaj som tog en stund. Efter det så var jag så trött och somnade till i soffan. Freya tjatade på mig och ville så gärna gå ut. Kände hur irriterad jag blev på henne men kom på mig själv.. Hon ska inte behöva lida och vara inne sånna här fina sommardagar bara för att jag inte riktigt orkar gå ut!
Patrik är hos sin pappa så det var ju jag som var tvungen att göra något. Fick då ett ryck. Hade sådan lust att bada men jag visste att jag inte skulle orka ta mig dit och hem. Så jag tog faktiskt bussen!
Packade ihop det vi skulle ha snabbt och så gick vi fort bort till bussen. Det tog knappt 20 minuter så var vi redan på plats! Freya blev helt extas när jag sa att vi skulle åka och bada. Hon slutade inte pladdra, hihi!

Blev en riktigt mysig kväll. Både jag och Freya har njutit, skrattat och haft det så härligt! Precis så som en sommarkväll ska vara!

Våran broccoli- och skinkpaj!

Bada!

Jag älskar dig så mycket Freya vännen!

Min fina fina flicka!