Så mysigt!

Igår skrattade Lea på riktigt för första gången! Det var så härligt att höra! Självklart var det storasyster som låg och kräla på golvet som hon skrattade åt. Har inte hört de igen men det kommer nog snart.
Idag så fick jag äntligen bada för första gången med mina trollungar. Som jag har längtat efter de, ska ni veta! Sen att Lea spydde i vattnet och det fick bytas ut 2 gånger och sedan gav jag upp, var skit samma. Det var så mysigt ändå!

 

 

 

 

 

Jag och mina trollungar!

 

Jag och Lea

 

Sluta mamma!!

 

Jag försöker få barnen att se söta ut medans dom bara vill rymma, haha!

Barnpsykologen

Ja, jag alltså!
Freya är hos sin farmor och vi åker dit på fredag. Tyckte att det skulle bli skönt att få vara lite själv med Lea och slippa bli arg varje dag/flera gånger om dagen. Men njuter jag?! Inte direkt!
Tänker på Freya hela tiden och kan inte njuta helt 100 av Lea för att Freya inte är här! Vet inte varför, men tycker att det är roligare med Lea när Freya är med. Kanske för att jag då får någon att dela det med? För nu när jag är själv med henne så ja... bebisar är egentligen inte så roliga, haha!

Freya kan man ju ändå prata med. Man får sällskap som inte en bebis kan ge en. Lite vuxet sällskap hade ju varit toppen men nej, det känns ändå inte helt 100 utan Freya!
Att man aldrig kan vara nöjd, haha!

Vi var till barnpsykologen igår och pratade. Orkar inte skriva allt och vet inte om jag vill dela med mig av allt heller, men! Hon kom fram till att det verkar som att Freya har viss social inkompetens och är väldigt impulsiv på det och full av känslor, vilket gör att hon inte kan kontrollera sig och därav en massa utbrott osv.
Hon sa att Freya är INGET lätt barn! Men det är inte hennes "fel" att hon är sådan och INTE vårat heller. Det har inget med våran uppfostran att göra eller att vi misslyckats som föräldrar, utan det handlar bara om att vi måste hjälpa Freya att hantera dessa utbrott och försöka stoppa dom så dom inte kommer. Vi måste ha fastare rutiner, förbereda henne på vad vi ska göra långt innan det sker så att hon vet. Då kanske viss del av hennes impulser försvinner, för hon vet redan vad som kommer att hända!
Vi kommer sätta upp ett schema här hemma, där vi visar med bilder på vad som ska ske just denna dagen. Då kan hon lätt själv gå och titta om hon glömt. För att bara prata med henne, det går inte. Hon orkar/kan inte lyssna tillräckligt länge på vad vi berättar innan hon är heelt uppe i något annat.
Så mycket planering, fasta rutiner, förberedelser och klara/tydliga direktiv så kanske detta kan bli mer kontrollerat.
Det som kändes så skönt var att hon tog oss på allvar, lyssnade och trodde inte att vi överdrev. Hon trodde inte heller att vi var dåliga föräldrar och det kändes så skönt att höra! Det är inget fel på någon av oss, utan det är "bara" ett problem som vi ännu inte hittat en lösning på (för att vi inte riktigt visste vad problemet var).
Jag hade inte haft en tanke på det hon tror är problemet. Social inkompetens hos en 3½ åring? Nej, inte direkt första tanken som slår en, hehe. Men nu har vi fått mer kött på benen och ska ta tag i detta. Schemat är påväg, vi ska lägga upp allt här hemma efter henne så mycket det går, prata med dagis för dom måste också delta i detta osv.
Jag hoppas att detta kommer leda till att vi får tillbaka våran glada prinsessa som vi sååå längtar efter!


Till Freya


Du ska bara veta hur mycket vi älskar dig, Freya. Mamma och pappa må skälla mycket på dig och ofta blir arga men det är bara för att vi är rädda om dig och vill dig väl! Vi har inte förstått vad som varit fel men nu kanske vi vet det och ska göra allt för att du ska må bra igen! För vi älskar dig, våran prinsessa, såå himla mycket! Du kommer alltid vara mammas och pappas älskling, oavsett vad som händer!
Pussar och kramar /Mamma och Pappa

Min duktiga tjej!!

Titta va min duktiga 2,5 månaders kan!! 

La Lea på mage på golvet, gick ut i köket och lämnade en kopp och när jag kom tillbaka så låg hon på rygg! Fick en chock! La henne på mage igen och lyckades filma det. Mammas duktiga tjej!!

"Ta de lugnt"

Var så arg på Freya och skickade ett klago-sms till Patrik. Fick då denna bilden och "ta de lugnt" som svar. Tror ni jag kunde vara arg längre?! ;)

Ny design!

Håller på och ändrar lite i bloggen. Nu när vi är fler i familjen måste man ju göra om så alla får vara med! Mamma står för den nya headern! Denna är temporär, håller på och finslipar den så den får de där lilla extra!

Vad tycks än så länge? Något ni ser som är knasigt, störande eller svårläst kanske?


Idag kommer Hanna och hennes nykläckta bebis Hilma hit och stannar till onsdag. Ska bli så kul att träffa dom båda och få se vem sötnöten är! Tänkte säga "mosters lilla tös", men de är jag ju inte! Hmm..nått vill jag ju vara.. "Tant Lena" kanske? Haha! Nja... något bättre ska jag nog komma på ;)

 

Min trötta sessa som älskar att sova i mammas famn!

10 timmar!

Skruttan somnade vid 21 igår kväll och sov till 7 imorse!! 10 timmar alltså! Det tackar och bockar jag för. Håller tummar och tår för att detta kommer fortsätta. Så kanske man kommer "i kapp" all förlorad sömn och orkar lite mer på dagarna. Inte för att jag ska klaga så mycket, många som får sova betydligt mindre än mig men ändå!

 

 Lea skrattar mest hela hennes vakna tid men när jag tar fram kameran för att ta kort på det så slutar hon och riktigt stirrar på den, haha! Men jag lyckades få ett liitet leende idag innan kameran dog!

Vad hände?

Bara för att jag skrev här och ringde bvc så har Freya varit lugnare! Är inte det lustigt? Haha!
Hon är ju fortfarande trotsig och arg men ändå varit lite mer följsam och så. Som en vän sa idag, att efter jag pratat av mig här och för bvc så kanske jag blev lugnare och därmed Freya?
Jag kommer ändå ta tag i detta och se vad man kan göra. För jag tror inte det kommer hålla i sig. Det brukar det inte göra..

Lea slog på stort och sov heeeeela natten inatt! Hon blev 2 månader igår så det var kanske hennes sätt att fira det på? ;) Jag hoppas det fortsätter!

Hon må vara jobbig men hon är ändå min vackra lucia!

P.s Har svarat på era kommentarer under kommentarer på förra inlägget.

Botten är nådd...

Jag har gruvat mig för att skriva om detta men nu orkar jag inte mer! Måste få avreagera mig.
Freya är så galet jobbig! Hon är ALDRIG glad, bara gnäller, gråter, piper, klagar, bråkar och jävlas!
Jag vet att ni som inte träffat henne inte kommer tro mig, för så är det jämt. Men om ni skulle träffa henne skulle ni fatta. Hon är som en tonåring! Jag skojar inte!
Spelar ingen roll om hon får det hon vill eller inte, det är ändå inte bra!
"Hon behöver mer uppmärksamhet, gör saker hon tycker om...". Jag lovar er, DET HJÄLPER INTE!
Vi går ut och leker, hon får gå på bio, bada, fika på Coop mm mm, men ändå är det gnäll och missnöje hela tiden! INGET går att göra den damen nöjd!

Vi har uppfostrat henne så att man ber snällt om man vill ha något.
Ex: Vi sitter vid matbordet och hon vill ha vatten. Istället för att be om det så säger hon:
"Men hallå! Nu har ni glömt något!"
Jag och Patrik tittar frågande på henne och varandra.
"Jag har ju inte fått något vatten!"
"Du har inte bett om att få vatten."
"Men jag vill ju ha vatten!"
"Då får du ju fråga fint!"
Inget svar, utan en massa gnäll istället!

Och har vi hällt upp i förväg så är det också fel!
"Mäh! Har ni gett mig vatten?!"
"Ja, ville du inte ha det?"
"Jo!"


Hon älskar Lea men fan va det blir för mycket! Så fort Lea är vaken är hon på henne. Studsar, flänger, gapar i örat på henne och varje gång hon ser Lea kan hon inte hålla sig för skratt?! Hon totalt ballar ur och bara skrattar, helt hysteriskt!! Inget skratt som man blir glad av utan bara irriterad. Lea orkar inte heller efter ett tag och blir ledsen men ändå fortsätter hon. Jag säger ju till henne men hon lyssnar inte för 5 öre! Hon skiter i vad jag säger och gör precis som hon vill. Det slutar alltid med att jag måste bli arg och fösa bort henne! För blir Lea riktigt ledsen och gråter/skriker, så blir Freya ledsen för att hon får ont i öronen. Förklara för henne varje gång att det blir så om hon inte tar det lugnt med Lea men det går seriöst 2 sekunder och så har hon glömt det!

Ljuga har hon också lärt sig. Trodde inte att en 3½ åring kunde sånt. Hon kan komma och säga att pappa sagt en sak utan att ens ha pratat med honom!
Sen får jag skit för att vintern inte har kommit än. Förklarar varje dag att jag kan inte styra över det och kan inte heller säga när den kommer. Likförbannat blir hon arg på mig och får utbrott, VARJE GÅNG!

Skulle kunna skriva bra mycket mer men jag tror ni fattar grejen (?). Fick nyss tag på Bvc med som hörde att jag har nått botten och behöver hjälp. Så både jag och dom ska kontakta deras barnpsykolog för att få hjälp.
Freya är ju så verbal och tidig med allt och bvc-sköterskan sa att sådana barn har lätt till att bli mer trotsiga för att dom kan! Så hon förstod verkligen vårat problem, vilket känns skönt för jag var rädd för att dom inte skulle göra det!
Så får se när vi kan få träffa barnpsykologen, men väldigt snart hoppas jag.....

Jag har bestämt mig

Tack snälla ni för erat stöd! Vare sig jag träffar er ofta, sällan eller aldrig så finns ni där med tips och råd. Det är guld värt för mig, så tack!

Jag har bestämt mig att sluta amma. Nu är det ersättning som gäller. Det tar emot lite måste jag säga. Det fungerade ju att amma så känner att det är lite synd, men jag gör det inte till vilket pris som helst. Ställa om kosten hade varit för mycket för mig och när Lea mår bättre av ersättningen så ja, då är det de jag väljer! Hade ändå bara tänkt amma fram till nyår...

Sen tänkte jag på en sak.. Ersättningen innehåller väl mjölkprotein? För det var ju det jag skulle utesluta i min kost men om det finns i ersättningen som hon mår bra av så är det ju inte pga det som hon varit lite körig i magen! Aja, nu är det ett avslutat kapitel och försöker ställa om både kropp och själ på det nya!

Freyabus är livsfarlig! Hon har haft en nattlampa på väggen i sitt rum, men hon tuggar (!) på sladden och har en gång fått ström i sig (gick dock bra). Så vi har tagit bort den men hon har då fått sova i mörker, vilket hon inte gillar...
Funderade på hur vi skulle lösa detta och läste i en mammatidning igår och fick syn på en Barbapappalampa! Denna är skit smart, för man laddar den på den gröna plattan, plockar bort den och sedan lyser den i 11 timmar, blir inte varm och barnet kan ligga och krama om den på natten och få ljus!
Alltså sladd och batterifri! Så jävla bra! Freya har inte sett den ännu så ska bli spännande och se vad hon kommer tycka om den. Är själv lite ivrig, hihi!

Lea tyckte mamma var för seg med att hämta nappen, så hon tog tummen istället!

Hjärtat mitt!

Bryter ner mammor!

Under helgen har vi gett Lea i stort sett bara ersättning. Hon har inte skrikit eller varit gnällig men har stonkat, knölat, gnytt, fisit, rapat, spytt, bajsat så jävla löst sedan hon föddes. Så vi provade att köra med ersättning hela helgen och vet ni vad? Hon varken gnyr, knölar, spyr, rapar eller fiser lika mycket. Bajset är mer stabilt och sprutar inte längre ur henne.
Jag har känt mig sådär med att amma. Har inte tyckt det varit super mysigt men ändå helt okej och gjort det för hennes skull. Men nu när hon blev så mycket bättre i magen och där med mer harmonisk, så kände vi att det kanske vore bättre att ge henne ersättning på hel tid.

Idag hade vi tid hos BVC-läkaren och när jag tog upp detta med amningen började skiten...
För det första var det hennes blick. Den riktigt trängde igenom mig och sa: "Va kass du är som ger upp bara sådär!". Jag frågade henne hur jag smidigast gör för att avsluta amningen men fick inte svar på min fråga. Istället började hon berätta vad jag kunde ändra på i kosten för att det ev skulle bli bättre för Lea.
Ja, det innebär att jag får inte någon som helst form av mjölk. (Jag som är en riktig ko! Älskar mjölk!). Det gör ju att jag knappt får äta något, för nästan allt innehåller någon form av mjölk. Sen är det ju kryddor, lök osv.
"Det kan du ju göra. Tar någon vecka kanske innan du börjar märka resultat. Amma henne och är hon inte nöjd kan du ge lite ersättning på det!"
Problemet är inte att hon inte bli mätt! Hon är nöjd efter att ha ätit och går upp superbra i vikt. Saken är den att hon är orolig i kroppen och bajsar ner sig stup i ett, jag (vi) sover dåligt för att hon låter och har sig så mycket på natten osv osv...
Varför ska jag fortsätta amma henne om hon mår bättre av ersättningen?! Helt seriöst?!

Min bvc-sköterska var med också och när läkaren vände sig till henne för att få hjälp att övertala mig, såg jag att hon kände sig klämd. Hon sa att hon tyckte att jag varit jätteduktig som kämpat på med amningen och att Lea går så fint upp i vikt med min mjölk, men sa sedan inte så mycket mer. Hennes svar var för att inte försöka välja någons sida, även om jag vet att hon stod mer på min än på läkarens.
Jag blev aldelles svag och svettig av hennes försök att bryta ner mig!
Var och är nära till tårar hela tiden för jag vet varken ut eller in just nu. Ska jag verkligen ställa om hela kosten (kommer ju drabba hela familjen), låta Lea vara orolig i kroppen ett tag till bara för att kunna fortsätta amma??

Jävla bvc-tanter som försöker bryta ner oss mammor istället för att verkligen hjälpa oss! Fine att hon kommer med förslag men behöver ju inte undvika min fråga och nästan vägra svara på den. Försök stötta och var lite ödmjuk istället! Varför bryta ner oss mammor? Vi vill ju ändå våra barn det bästa men alla ska ju må bra, hela familjen ska ju fungera!

Så nu sitter jag här, igen, och är sjukt osäker på vad fan jag ska göra. Är jag verkligen en sån kass mamma/person som "bara ger upp" amingen?!

FAN!!

Byta vagn?

Var på Frölunda Torg i lördags för att köpa mig ett par byxor. Hela familjen var med och dubbelvagnen. Jag var inne på Hemtex och kikade lite och så blev det lite "korvstoppning" i en gång pga mycket folk, inte pga min vagn! Med eller utan den så hade det blivit precis lika dant.
Iaf, framför mig står en tant och väntar på att få komma förbi. När det lossnat bredvid mig så svänger jag ut och runt henne så hon lätt kan börja gå igen och då säger tanta: "Det är ju inte klokt!".
Jag brydde mi inte direkt utan tänkte att det var nog bara för att det var så mycket folk. Strax efter det så möter jag tanta igen men på ett mycket öppnade ställe och helt utan andra folk. Hon går då förbi mig, tittar på mig och suckar, ruskar på huvudet och säger: "Usch!".
Jag blev helt ställd! Va fan var det med kärringen?!

Såg även andra folk som stirrade på mig (vagnen) och rynkade på näsan. Varför?! Vad är folks problem? Har man fler barn måste man ha en stor vagn och så stor är faktiskt inte denna ändå! *suck*

Saken är den att vi har funderingar på att byta tillbaka till våran Emmaljuga. Den är så mycket bättre på alla plan UTOM att den är rätt tung, hög och alla hjulen är fasta. Jag som är 158 cm hög har lite svårt för den. För när man ska svänga så måste man trycka ner handtaget lite för att lätta på framhjulen och eftersom den är hög så får jag ont i handleder och axlar efter ett tag... Men allt annat är som sagt bättre med den!
Sen så köpte vi ju dubbelvagnen för att kunna ha Freya i också och det är iofs bra. Dock så är det väldigt sällan vi måste ha henne där i då vi nu har bil. För vi hade inte räknat med att bli bilägare och fick lov att gå överallt innan men nu behöver vi inte det på samma sätt längre. Så frågan är...
Ska vi byta vagn eller inte?

Kärlek, det är allt jag kan säga!

Mina fina barn

Mina älskade barn i morse!

Tingsrätt, sjukhus och bröllop

Förra veckan var minst sagt stressig!
För det första råkade jag ut för mjölkstockning. AJ, säger jag bara! Fick dock bukt på det snabbt, tack vare alla goa vänner som kom med tips och trix. Så jag slapp feber och sådant jobbigt.
Sen alla andra grejer.

1. Bvc besök med skruttan på onsdagen. Hon hade på två veckor gått från 3860 g till stadiga 4460 g! Bvc-sköterskan bara skrattade. "Det var inte illa!". Hela 55 cm lång har hon blivit också. Inte konstigt att 50 kläderna verkade lite små! Så nu hoppade vi över 1 besök för att hon frodas så bra, hihi!

2. Torsdagen fick jag infinna mig i Göteborgs tingsrätt. Vet inte om ni hört talas om en man som lurat Försäkringskassan på 13,5 miljoner kronor? Japp, han jobbade jag för och blev tvungen till att vittna... DET var jobbigt vill jag lova. Det gick bättre än vad jag hade förväntat mig (fick vittna via videolänk då rättegången sker i Linköping) men stressen innan har varit jobbig. Nyförlöst och måste göra något sådant, nej.. ingen hit!

3. Jag skulle till Östra Sjukhuset för att göra efterkoll samt kolla hur det stod till med cellförändringarna som jag haft. Det har gjort så sjukt ont när dom tagit prover (fick en gång vara hemma från jobbet i 2 dagar för att jag fick så ont. Kunde knappt gå!) så jag var ju rätt så nervös inför detta och även resultatet.
Men det gick bra. Kände knappt något allt och efterkollen var med godkänd!
Nu ska jag dock innan jul få genomgå en operation för att ta bort dessa cellförändringar. Det var tal om sövning först men nu blir det lokalbedövning istället. Är riktigt nervös inför detta men det var sagt att det skulle ske i februari först men dom ville ta bort detta så snabbt som möjligt och det känns bara bra. Så man får det överstökat! Så jag kan slappa av och njuta av julen och familjen utan att ha något sådant jobbigt i bakhuvudet.

4. Sen efter sjukhuset så var det snabbt hem och göra sig i ordning för bröllop! Patriks bror skulle gifta sig.
(Stort grattis till er Tony och Pernilla!)

5. Sedan dagen efter så skulle vi 80 års middag, så det blev ett fasligt flängade fram och tillbaka mellan Varberg och Göteborg! Tur att jag inte har något emot att köra bil ;)

Kan säga att på söndagen sen var vi totalt slutkörda allihopa! Jag, Freya och Lea sov i 3 timmar mitt på dagen och Patrik kollade på film och spela x-box under tiden som avslappning. Nej, nu får det allt vara lugnt med en massa aktiviter lite!

Kram på er!

Bilder

Har varit en händelserik vecka med både roliga och jobbiga saker. Orkar inte skriva om allt just nu så slänger in några fina bilder istället! Ha en fin lördagskväll!

Syskonkärlek!

Freyas hälsning till Lea imorse när hon vaknade:
"Heeeej, pyttesmurfen!" Hahaha!

Idag fyller jag 26 år! Har dock inte alls fattat att jag fyller år. Patrik har fått påminna mig flera gånger denna veckan att jag fyller, hehe. Imorse pratade vi och så helt plötsligt så säger Patrik: "Grattis föresten! Du fyller ju år idag!"
Vi bara skrattade båda två. Snacka om att vara förvirrad!

Jag har då redan fått den bästa presenten någonsin. Lea verkar vara lika go och glad idag och gav sin mamma lite joller och ett litet leende!! Sen myste hon och Freya i våran säng och så somnade Lea i Freyas armar. Tror ni Freya njöt eller? Hon tyckte att jag skulle lämna dom ifred, ville inte att mamma skulle störa, hehe. Det vågade jag dock inte men jag la mig på andra sidan sängen och lät dom två mysa.

Mina goa vackra flickor!

Ps. Lea blir 1 månad idag! 

Freya kan!

Freya, hon kan hon!

• Idag när jag skulle byta en bajsblöja på Lea så ville hon hjälpa till. Trodde hon skulle hålla avstånd men ikke! Hon tog en våtservett och torkade Leas rumpa och var så noga så! Haha! Sen på med ny blöja. Riktigt duktig!
• Jag satt i soffan och var ledsen (pga amningen eller för att Lea skrek så hjärtskärande) och då springer Freya iväg och hämtar papper till mig att torka tårarna med. Gulle!
• Hon gosade med Lea och säger till henne: "Du är så söt. Jag älskar dig, lillasyster!"
• Freya är på Lea hela tiden. Ska pussa och krama och gosa! Blir lite för mycket ibland men man ser verkligen hennes kärlek till Lea!
• För någon dag sedan letade jag efter kuvert och Lea låg på skötbädden på golvet vid tv:n och Freya satt bredvid. Jag försvann in i sovrummet i någon minut bara och pratade hela tiden med Freya för att höra så hon inte gjorde något med Lea. När jag kommer tillbaka ut dock, så ser jag att skötbädden inte ligger där den låg nyss. Frågade Freya om hon rört Lea och säger då:
  "Ja, jag snurrade henne lite bara." Haha! Jag höll på att dö av skratt! Inte helt okej men ändå!

Mina fina barn! Freya är jobbig och Lea skriker en massa men jag skulle inte för en dag ens vilja byta ut det jag har. Älskar dom något oerhört och älskar att vara 2 barnsmamma!

 Gosfisen!

Freya ska på spökfest på dagis och klätt ut sig till prinsessa!

Missnöjd hela tiden

Vi har det lite struligt just nu. Sedan i fredags typ, har trollet varit så missnöjd! Och värre blir det bara känns det som... INGET hjälper, INGET får henne nöjd. Bara när hon äter är hon nöjd och kanske en stund efter åt (5-10 minuter max) och sedan är det igång igen. Hon gnäller och skriker.
Först var det mest på kvällarna men nu är det hela dagarna också. Kan man ha kolik mest hela tiden?

På natten är hon ganska nöjd. Då skriker hon inte (tack och lov!) men hon är väldigt orolig. Hon sover men drömmer och man hör hur hennes mage knorrar och har sig så det är full aktivitet på henne, vilket gör att jag inte kan sova... I natt har jag inte fått sova mycket. Somnade kanske runt 21.30-22.00 och vaknade 00.45 då Lea ville äta och sedan dess har jag varit vaken!!
Konstigt nog är jag inte så trött men det smäller väl till mot eftermiddagen/kvällen.

Jag har ringt bvc men dom har ju bara 1 timmes telefontid och dom ringde inte tillbaka.. Känns så jävla jobbigt att man inte kan få råd från någon som är utbildad! Jag vill ju veta vad vi kan göra för att våran lilla flicka ska få vara nöjd och må bra.. =(
Är det min mjölk som inte är tillräcklig (hon äter oftare nu) men det borde den vara för hon spyr massor, Minifom har gjort spyandet värre så nu har vi slutat med det och provar Sempers magdroppar. Men om inte det fungerar då? Ersättning? Eller att jag får sluta med mjölkprodukter helt och hållet (som jag har fått tips om)? Är det "helt enkelt" kolik som vi måste vänta ut eller är det något annat som är fel?
Hur vi än bär och grejar så är hon ledsen.. Jag tycker såklart att det är jobbigt med allt skrik men jag mår mest dåligt av att hon är så ledsen! Jag får inte panik av allt gråt men gråter själv för att jag lider med henne och inte kan hjälpa henne då jag inte fattar vad som är fel!

Ja...jag orkar inte skriva så mycket mer eller mer detaljerat men fått skriva av mig lite iaf...

Ny mössa!

Så söt i sin nya mössa! 149 spänn men de var de värt. Hon behövde en mössa och efter att ha letat i flera dagar hittade jag denna. Mammas hjärta! 

Amning är som drive in!

Amning är något man kan disskutera i timmar. Att det är det bästa för barnet är ingen tvekan. Punkt.
Men det betyder inte att ersättningen inte är bra! Den är toppen! Det enda som gör att bröstmjölken är det bästa är antikropparna som gör att barnet får ett bättre imunförsvar.

Fast det var inte det jag ville skriva om. Jag har varit väldigt beslutsam om att amningen skulle fungera denna gången. Dels för att Freya går på dagis och drar hem diverse sjukdomar och för att jag verkligen ville prova att göra det som är det mest naturliga. Men gillar jag det?
Det kan jag inte påstå att jag gör.

1. Det gör ont, även om det gör betydligt mindre ont nu så gör det fortfarande ont.
2. Bröstmjölk är väldigt kladdigt! 
3. Det är söligt och droppar och sprutar överallt. 
4. Man vet inte hur mycket hon fått i sig.
5. Krångligt med kläder som passar för amning. Har ingen lust att lägga pengar på en hel garderob för amning!
6. Bara jag som kan mata vilket gör mig väldigt låst.
7. Jag blir väldigt trött av att amma. (Fler som blir det?)
8. Det är inte acceptabelt att amma var som helst i vårat samhälle, vilket gör att jag känner mig stressad/obekväm med att göra det ute bland folk. 

Ibland sitter jag och gråter för att de bara känns jobbigt! Men jag vill heller inte ge upp när det ändå fungerar okej med amningen. 

1. Det är det allra bästa för barnet.
2. Det är gratis.
3. Man har alltid mat med sig och den är klar att ätas när som helst.

Jag vet inte alls hur länge jag kommer orka hålla på med detta. Många säger att det är så njutningsfullt att amma men jag håller inte med. Till viss del ja, men det är inget som jag inte kan få om jag ger på flaska. Amningen är mest jobbigt och jag känner mig som drive in för McDonalds eller nått! Alltid öppet och det är bara att parkera och äta! Stackars personal som får stå där och slita för minimilön men kan trösta sig med att göra kunderna mätta iaf. 

Jag tänker inte ge upp. Inte ännu! Det har ändå bara gått 2½ vecka och det kanske blir bättre och lättare ändå om ett tag, så jag kämpar på. Men det kommer bli jobbigt......

Bilder!

Taget några dagar innan Lea kom

 Första syskon mötet ♥

 Kärlek ♥

Freya fick mata (hon har ätit choklad, hehe)

♥ Lea ♥

Var på BVC i torsdags och enligt vågen idag så skulle hon ha gått ner 40 g sen förra veckan? Å andra sidan så hade hon enligt förra veckans vägning gått upp 170 g på 3 dagar! (Det normala är 100-200 g på 7 dagar). Så vi misstänker att något måste gått snett vid förra vägningen för hon äter på bra och så. Nu ammar jag nästan 100 % så tänkte om det kunde vara pga det som gjort att hon gått ner men frågan är ju om hon gjort det överhuvudtaget?
Så vi är lite smått förvirrade allihopa och ska tillbaka nästa vecka för att se hur det ligger till. Annars blir det att ge tillägg på kvällarna så tösen fläskar på sig lite! För mjölk, det har jag men kanske för tunn?

Tack alla!

Tack snälla för era fina kommentarer. Vi är så stolta över trollet!

Svar på några frågor.
Om jag hann ta EDA? 
Svar: Nej. Jag frågade efter det en gång men jag förstod att det redan var för sent. Sen tyckte jag att jag kunde hantera själva smärtan från värkarna okej med lustgasen, det var själva trycket som var jobbigast och det visste jag redan, att EDAn inte kunde ta bort ändå. Så jag visste redan svaret att det är för sent och kommer ändå inte hjälpa mot det jag ville. Så vi ökade lustgasen istället!

Vem är hon mest lik?
Svar: Freya! Dom är sjukt lika varandra. Nu förstår jag ju ni menar av mig och Patrik. Det har jag svårt att svara på dock. Tyckte det var svårt med Freya också. Dom på min sida sa att hon var lik mig och dom på Patriks sida sa att hon var lik honom. Så det beror nog helt på hur man ser det.. Hehe! Men mitt svar blir Freya.

Ignorera blekfisen ;)

Lika? Vad tycker ni?

Förlossningsberättelse

Jag vaknade strax efter kl. 04:00 på fredagsmorgonen. Fick lite ont i magen men inget jag brydde mig så mycket om. Sen 04.30 så fick jag ont igen och gick upp för att se om det skulle tillta eller om det bara var förvärkar. Jag klockade dom och dom kom regelbundet med 3-5 minuters mellanrum.
05.30 ringde Patriks väckarklocka och jag sa att han ska nog inte till jobbet idag! Vi avvaktade dock 1 timme för och se så det inte skulle avta, för dom gjorde inte så ont. Vi ringde till svärmor och frågade om hon kunde komma upp men med en förvarning om att det kunde avta. Hon ringde sitt jobb och styrde bilen mot Göteborg!
Vi käkade frukost, pratade, skrattade och värkarna tilltog. Jag kunde inte prata när det kom en värk och fick andas igenom dom men fullt hanterbara.
Runt 09 började det bli tuffare. Jag och svärmor gick till bilen och körde upp den närmare lägenheten. Det var ritkigt skönt att röra på sig och få lite luft. Värkarna kom nu med 2,5 minuters mellanrum!
Så när vi kom in ringde jag förlossningen. Eftersom det är mitt andra barn kan det gå fortare och därför bör man vara lite mer uppmärksam. Barnmorskan tyckte att jag kunde komma in men om jag kände att jag orkade så kunde jag också stanna hemma en stund till. Jag valde att stanna ett tag till då det fortfarande gick bra. Efter 30 minuter dock kände jag att det ökade så för att vara på den säkra sidan, packade vi ihop oss och åkte till Förlossningen i Mölndal!

10:00
Vi kommer till förlossningen. Ganska snabbt får vi ett rum och gör alla undersökningar där.
Jag är öppen 3 cm och blir riktigt besviken! Jag trodde helt klart att det skulle vara mer. Dock var livmodertappen mjuk och nästan utplånad, vilket är bra men jag fattade inte det och blev lite sur.

11.35
Jag har varit uppe hela tiden och gått omkring för att låta tyngdlagen skynda på det hela. Värkarna har ökat i styrka och jag ber om att få prova lustgasen. Eftersom jag inte fick den att fungera under förra förlossningen, ville jag börja i tid för att hinna lära mig den. Och denna gången gick det! Patrik bara skrattade åt mig. Det syntes och märktes tydligen att den tog, haha!

12.20
Lustgasen fungerar bra och jag kämpar på. Står upp och gör som åttor med höfterna och inbillar mig att jag är i Bahamas och skakar rumpa! Knäppt, har aldrig varit i Bahamas men där var jag iaf och det hjälpte mig igenom värkarna!

13.28
Från ingen stans ändrar värkarna karaktär och jag börjar storgråta, helt okontrollerat. Det gör så ont och jag lägger mig på sängen. Patrik tycker vi ska ringa efter barnmorskan men jag säger nej. När tredje sådan värk kommer gör jag som han säger och ringer på klockan.
Barnmorskan gör en ny koll och jag är nu öppen 5 cm och livmodertappen är helt utplånad.
Jag blir återigen besviken att jag är inte öppen mer! Jag är ju omföderska, det borde gå fortare (tyckte jag).
När jag får en värk vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Barnmorskan stöttar mig bra och får mig att komma in i en bra andning igen för att ta mig igenom dom kraftiga värkarna. Patrik tar sedan över det jobbet och påminner mig om att andas samtidigt som jag håller ett stadigt grepp om hans hand! Hör hur han kvider till ibland och skakar ut handen efter en värk.

14.00
Höjer lustgasen.

14.25
Känner hur jag måste krysta. Det är något som inte går att inte göra! Barnmorskan ser hinnorna men dom brister inte, så hon peta lite på dom och vattnet gick.

14.32
Lea är född! Och jag får ta emot henne på mitt bröst. Jag blir helt till mig över denna vackra skapelse! Mitt barn. Mitt fina fina barn.

/Lena Last

Lea är här!

Den 7 oktober kl. 14.32 kom våran andra trolltös, Lea, ut till oss!

50 cm, 3690 g

Självaste BF idag!

Idag är självaste beräknade förlossningsdagen! Bebis på G? Njä...
Jag känner att kroppen ställer in sig på vad komma skall men inga värkar eller så. Trist! Tycker att det är en ypperlig dag att föda barn på! Om bebis tycker det får vi se.. Den verkar ha andra planer som det känns just nu iaf. Kanske vi verkar jobbiga? Haha!
Gick över 1 vecka precis med Freya så jag har räknat lite med det denna gången med fast inte en hel vecka. Jag tror och hoppas på att bebis är ute innan denna veckans slut!

Här är min mage som snart är ett minne blott! (+11 kg)

Kom ut till oss bebis!

3 dagar kvar + Freya babbel

Det är 3 dagar kvar och jag är lite otålig! Ser inte helt fram emot förlossningen men jag vill ändå att den ska sätta igång så jag/vi får våran bebis! Vill inte vänta längre!

Tiden går ändå rätt fort måste jag säga men just att inte veta när bebis tänkt komma ut gör en stressad.
Kommer den nu? Idag?
Kommer vattnet gå eller börjar det med värkar?
Kommer det gå snabbt eller inte?
När måste vi ringa barnvakt, mitt i natten eller på dagen och hur kommer Freya reagera på det?
Ja och så tusen frågor till. Tycker jag kan koppla av ganska bra men som sagt, den inre stressen kommer åt en då och då.
Är det några timmar kvar, dagar kvar eller rent av veckor? För ja, det kan vara 2 veckor kvar!
Nej nej, det tolererar jag bara inte! ;) MAX till nästa helg sen ska ungen vara ute! Men jag vill och hoppas på att den är ute innan onsdag.

Ja, tråkiga inlägg kanske och väldigt få men känner att jag bara kommer med samma tjat och inget intressant så blir rätt tomt. Kan slänga in några roliga Freya babbel dock!

• Hon kommer fram till mig utan tröja och pekar på sina bröstvårtor och säger: "Myggbett!"
• Jag: "Din pappa är min man". Freya: "Han är ingen man, han är en kille!"
• Jag: Hur tror du bebisen kommer ut från magen? Freya efter en stunds fundering: "Vi måste hämta något att öppna magen med!". Jag blir lite rädd och förklarar att den kommer ut ur "nakenfisen" (som hon kallar den). Freya: "Näää, men mamma! Usch!"
• Freyas farmor svor över några bilister. Kort där efter lägger sig en bil i filen bredvid och säger: "Du får inte köra om farmor sådär, Pucko!"
• Freya: "Mamma, du är alldeles heeeeeelt fantastisk!"
• Freya: "Åh, mamma. Jag vill aldrig förlora dig!"

Det finns mycket kärlek i den flickan!

8 dagar kvar

Nästa onsdag är det beräknat. Ingen är så jobbigt som att bara gå och vänta! Jag blir ju så lätt irriterad och vågar inte göra/åka vart som helst heller. Har dock hafr lite mer energi dom senaste dagarna. Skönt!

Försökte ta kort i morse och Freya hjälpte mig. Jag får nog dock be Patrik ta nya när han kommer hem, hehe. Blev inte helt som jag ville ha det (och så är jag helt nyvaken på bilden) men jag slänger in två st ändå! Inte så illa för att vara tagna av en 3 åring.

Klagoinlägg

Nu tänker jag klaga. Så om ni orkar läsa eller inte avgör ni själva (såklart!). Kan bli både intressant och ointressant misstänker jag, hehe.

Ja, vad är det jag ska klaga på då tro? Graviditeten såklart! För nu är det rätt så jobbigt.
Det är tugnt och känner mig så trött och sliten. Vill inte riktigt gå ut och visa mig för även om jag försöker se lite fräsch ut så misslyckas jag! Kläder har jag inte många som passa längre (inga mammabyxor sitter bra utan det är leddings till allt som gäller) och jacka ska vi inte tala om när det är kallt och ruggit ute! Så man ser ju lite små tokig ut.

Jag har haft dom senaste 2 dygnen en hel del sammandragningar. Dom har inte gjort ont men helt klart påverkat  mig. En del har gjort att jag lixom "tappar andan", dom tar luften ur mig och jag får lite svårt att prata. Men ont vill jag inte påstå. Dock så är jag nu efter dessa dygn ömm i magen så när jag får en sammandragning så gör det lite ont men frågan är om det är bara för att jag är ömm eller om det är själva sammandragningen som gör ont? Mensvärk har jag en hel del av också. Känns precis som när man ska få den men det händer inget!
Jag sover så otroligt lätt och oroligt, då jag bara ligger och väntar och hoppas på att det ska säga "pang" och vattnet går eller att det ska komma kraftigare och regelbundna värkar. Känner mig nästan lite lurad när kroppen värker och trycker så mycket mer nu men att jag inte direkt får något för det... Vill ju att det ska dra igång då eller så kan det lika gärna vara lugnt tills det är dags!
Bebis rör sig fortfarande jättemycket och det känns. Gör att jag blir ännu mer ömm, framförallt nere i bäckenet och uppe vid revbenen. Så i kombination av sammandragningar, ömmheten, "mensvärken" och knuffarna från bebis gör att jag blir trött och lättirriterad. Skinnet på magen kan verkligen svida för att den är så spänd! Smörjer mig typ hela tiden för att det inte ska göra ont och förhoppningsvis inte få fler bristningar.

Trots detta så blir jag nervös när jag tänker på förlossningen!! Haha! Man är så knäpp... Jag vill verkligen att den ska starta men samtidigt blir jag lite rädd. Det var jag inte förra gången men då visste jag inte vad som väntade ;) Jag är egentligen inte rädd för förlossningen, utan det är att jag är nervös för att jag inte kan bestämma hur den kommer att bli! Jämför ju med Freyas hela tiden men inget behöver bli lika som den med hennes.
Jag funderar hela tiden på hur jag kommer reagera denna gången?
Kommer det göra mer ont för att det är andra barnet?
Kommer det gå fortare eller rentutav långsammare?
Hur kommer jag må efteråt och kommer amningen fungera bättre denna gång?
Vad kommer Freya säga och får Patrik stanna någon natt med mig?
Måste jag dela rum med andra mammor??
Är det en tjej eller pojke i min mage?
Kommer vårat barn vara friskt?
Är bebisen lik Freya eller är det en helt annan blandning utav oss denna gång?

Ja, frågorna är många! Så jag vill bara få det överstökat så jag får svar på mina frågor och ta tag i saker och ting istället för att sitta här och göra nada! 14 dagar kvar om den vill komma på utsatt dag. Men jag hoppas att den kommer nu till helgen eller varför inte redan imorgon?

Som grädden på moset går det redan magsjuka på Freyas dagis! Fick panik när jag läste det imorse. Så nu kommer hon få vara hemma för jag vill INTE föda barn och ha magsjuka samtidigt. Och vem till ta hand om Freya om vi har magsjuka? Tänk om Patrik är blir sjuk samtidigt och inte kan vara ett stöd för mig? Eller inte ens kunna var med? Nej! Det får bara inte ske, så nu får Freya vara hemma från dagis till bebisen kommit ut!

Sängen är klar!

Nu har vi skruvat ihop spjälsängen! Freya fick vara med att torka av den och bädda den. Såhär såg det ut.

Freya provligger (utan att förstå att det en gång var hennes, hihi)

Klar och på plats! Ser lite tomt ut men snart så, snart ligger den någon där och fyller ut den! Längtar!