Klagoinlägg

Nu tänker jag klaga. Så om ni orkar läsa eller inte avgör ni själva (såklart!). Kan bli både intressant och ointressant misstänker jag, hehe.

Ja, vad är det jag ska klaga på då tro? Graviditeten såklart! För nu är det rätt så jobbigt.
Det är tugnt och känner mig så trött och sliten. Vill inte riktigt gå ut och visa mig för även om jag försöker se lite fräsch ut så misslyckas jag! Kläder har jag inte många som passa längre (inga mammabyxor sitter bra utan det är leddings till allt som gäller) och jacka ska vi inte tala om när det är kallt och ruggit ute! Så man ser ju lite små tokig ut.

Jag har haft dom senaste 2 dygnen en hel del sammandragningar. Dom har inte gjort ont men helt klart påverkat  mig. En del har gjort att jag lixom "tappar andan", dom tar luften ur mig och jag får lite svårt att prata. Men ont vill jag inte påstå. Dock så är jag nu efter dessa dygn ömm i magen så när jag får en sammandragning så gör det lite ont men frågan är om det är bara för att jag är ömm eller om det är själva sammandragningen som gör ont? Mensvärk har jag en hel del av också. Känns precis som när man ska få den men det händer inget!
Jag sover så otroligt lätt och oroligt, då jag bara ligger och väntar och hoppas på att det ska säga "pang" och vattnet går eller att det ska komma kraftigare och regelbundna värkar. Känner mig nästan lite lurad när kroppen värker och trycker så mycket mer nu men att jag inte direkt får något för det... Vill ju att det ska dra igång då eller så kan det lika gärna vara lugnt tills det är dags!
Bebis rör sig fortfarande jättemycket och det känns. Gör att jag blir ännu mer ömm, framförallt nere i bäckenet och uppe vid revbenen. Så i kombination av sammandragningar, ömmheten, "mensvärken" och knuffarna från bebis gör att jag blir trött och lättirriterad. Skinnet på magen kan verkligen svida för att den är så spänd! Smörjer mig typ hela tiden för att det inte ska göra ont och förhoppningsvis inte få fler bristningar.

Trots detta så blir jag nervös när jag tänker på förlossningen!! Haha! Man är så knäpp... Jag vill verkligen att den ska starta men samtidigt blir jag lite rädd. Det var jag inte förra gången men då visste jag inte vad som väntade ;) Jag är egentligen inte rädd för förlossningen, utan det är att jag är nervös för att jag inte kan bestämma hur den kommer att bli! Jämför ju med Freyas hela tiden men inget behöver bli lika som den med hennes.
Jag funderar hela tiden på hur jag kommer reagera denna gången?
Kommer det göra mer ont för att det är andra barnet?
Kommer det gå fortare eller rentutav långsammare?
Hur kommer jag må efteråt och kommer amningen fungera bättre denna gång?
Vad kommer Freya säga och får Patrik stanna någon natt med mig?
Måste jag dela rum med andra mammor??
Är det en tjej eller pojke i min mage?
Kommer vårat barn vara friskt?
Är bebisen lik Freya eller är det en helt annan blandning utav oss denna gång?

Ja, frågorna är många! Så jag vill bara få det överstökat så jag får svar på mina frågor och ta tag i saker och ting istället för att sitta här och göra nada! 14 dagar kvar om den vill komma på utsatt dag. Men jag hoppas att den kommer nu till helgen eller varför inte redan imorgon?

Som grädden på moset går det redan magsjuka på Freyas dagis! Fick panik när jag läste det imorse. Så nu kommer hon få vara hemma för jag vill INTE föda barn och ha magsjuka samtidigt. Och vem till ta hand om Freya om vi har magsjuka? Tänk om Patrik är blir sjuk samtidigt och inte kan vara ett stöd för mig? Eller inte ens kunna var med? Nej! Det får bara inte ske, så nu får Freya vara hemma från dagis till bebisen kommit ut!