Freya är hos sin farmor och vi åker dit på fredag. Tyckte att det skulle bli skönt att få vara lite själv med Lea och slippa bli arg varje dag/flera gånger om dagen. Men njuter jag?! Inte direkt!
Tänker på Freya hela tiden och kan inte njuta helt 100 av Lea för att Freya inte är här! Vet inte varför, men tycker att det är roligare med Lea när Freya är med. Kanske för att jag då får någon att dela det med? För nu när jag är själv med henne så ja... bebisar är egentligen inte så roliga, haha!
Freya kan man ju ändå prata med. Man får sällskap som inte en bebis kan ge en. Lite vuxet sällskap hade ju varit toppen men nej, det känns ändå inte helt 100 utan Freya!
Att man aldrig kan vara nöjd, haha!
Vi var till barnpsykologen igår och pratade. Orkar inte skriva allt och vet inte om jag vill dela med mig av allt heller, men! Hon kom fram till att det verkar som att Freya har viss social inkompetens och är väldigt impulsiv på det och full av känslor, vilket gör att hon inte kan kontrollera sig och därav en massa utbrott osv.
Hon sa att Freya är INGET lätt barn! Men det är inte hennes "fel" att hon är sådan och INTE vårat heller. Det har inget med våran uppfostran att göra eller att vi misslyckats som föräldrar, utan det handlar bara om att vi måste hjälpa Freya att hantera dessa utbrott och försöka stoppa dom så dom inte kommer. Vi måste ha fastare rutiner, förbereda henne på vad vi ska göra långt innan det sker så att hon vet. Då kanske viss del av hennes impulser försvinner, för hon vet redan vad som kommer att hända!
Vi kommer sätta upp ett schema här hemma, där vi visar med bilder på vad som ska ske just denna dagen. Då kan hon lätt själv gå och titta om hon glömt. För att bara prata med henne, det går inte. Hon orkar/kan inte lyssna tillräckligt länge på vad vi berättar innan hon är heelt uppe i något annat.
Så mycket planering, fasta rutiner, förberedelser och klara/tydliga direktiv så kanske detta kan bli mer kontrollerat.
Det som kändes så skönt var att hon tog oss på allvar, lyssnade och trodde inte att vi överdrev. Hon trodde inte heller att vi var dåliga föräldrar och det kändes så skönt att höra! Det är inget fel på någon av oss, utan det är "bara" ett problem som vi ännu inte hittat en lösning på (för att vi inte riktigt visste vad problemet var).
Jag hade inte haft en tanke på det hon tror är problemet. Social inkompetens hos en 3½ åring? Nej, inte direkt första tanken som slår en, hehe. Men nu har vi fått mer kött på benen och ska ta tag i detta. Schemat är påväg, vi ska lägga upp allt här hemma efter henne så mycket det går, prata med dagis för dom måste också delta i detta osv.
Jag hoppas att detta kommer leda till att vi får tillbaka våran glada prinsessa som vi sååå längtar efter!
Till Freya
Du ska bara veta hur mycket vi älskar dig, Freya. Mamma och pappa må skälla mycket på dig och ofta blir arga men det är bara för att vi är rädda om dig och vill dig väl! Vi har inte förstått vad som varit fel men nu kanske vi vet det och ska göra allt för att du ska må bra igen! För vi älskar dig, våran prinsessa, såå himla mycket! Du kommer alltid vara mammas och pappas älskling, oavsett vad som händer!
Pussar och kramar /Mamma och Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar