lördag 1 augusti 2009
Usch va det är jobbigt när man lever ihop och inte ser på saker på samma sätt som är så pass viktiga. Det blir onödiga bråk då känns det som. Inge kul.
Att försöka hitta en balans och kompromissa är inte lätt. Vissa saker går man bara inte med på och så sätter den andra sig på tvären och så står man där.
Jag fattar då inte hur jag ska klara det senare, för nu hänger helt plötsligt nästan allt på mig. Och jag tycker att jag hade mycket innan. =(
Det är inte lätt att vara mamma, sambo och Lena samtidigt inte. Och en sak jag har märkt är att jag är mycket mer rädd nu än vad jag var innan. Det var någon som sa det, kommer inte ihåg vem, och jag känner så väl igen mig. Man vågar knappt gå ut om det blåser för mycket för man är rädd att det ska hända en själv eller sitt barn något. För hur ska jag kunna leva utan min dotter? Och jag vill inte heller att hon ska behöva leva utan mig! Så saker som man inte ens tänkte på innan känns jobbiga nu.
Jag bergsklättrade tex och det vet jag inte om jag skulle våga idag! Haha! Tänk OM jag ramlar (trots alla säkerhetslinor osv) och dör eller blir helt förlamad lr nått...? Sjukt jag vet... Men, tyvärr, så tänker man så som mamma!
Eller om man ska gå ut på krogen, jag blir sån att jag måste hålla koll på folk så dom inte vill göra mig illa eller råna mig. Håller gärna okänt folk på avstånd. Det händer ju så mycket skit och blir orolig att jag blir en av offren, för jag vill ju finnas här för min fina tjej!
Fler som känner igen sig och förstår vad jag menar? =)
Får se vad denna dagen har att erbjuda. Vi ska iaf köpa nattlampa och ny glödlampa till taklampan i Freyas rum. Hon vaknar ju på nätterna och skriker men inte när hon sover hos oss. Så vi undrar om hon kanske är mörkrädd? Även om det är svart inne hos oss med så känner och hör hon ju oss. Men om det är lite upplyst i hennes rum så kanske hon känner sig tryggare? Vi får se.
Kanske ska jag och Madde ta kort på oss idag. Vi har velat göra det så länge och idag verkar det bli ganska bra väder (= inget regn) så man får passa på. Om P vill ta Freya då bara...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag känner som dig i det du skriver. Konstigt hur man kan bli sån bara av att bli mamma? :P Har nog något med oss tjejer att göra. Tror inte killar tänker lika dant som oss. Ses snart. :) Puss
Skicka en kommentar