Varit/är sjuk

Åkte ner till svärmor i torsdag för att få lite avlastning. Jag kunde inte sluta gråta här hemma så Patrik ringde till henne och såg till så vi åkte ner. Det var skönt att komma bort, framförallt tyckte Freya det. Hon var så glad och var helt till sig där. Hypervetilerade av lycka ;) Jag blev dock sjuk fredags kväll. Började hosta under dagen och sen låg jag och skaka och frös och svettades om vart annat hela natten. Blev inte många timmars sömn där inte. Så sen hade jag feber fram till söndagen. Då började det bli lite bättre men mådde dåligt ändå som jag pratat om innan. Patrik blev orolig och sa att så här kan jag ju inte fortsätta. Han tyckte att jag skulle gå och prata med någon. Visst att det kanske känns bra för stunden men jag vet ju vad det är som får mig att må dåligt och det enda som skulle få mig att må bättre är att ha mer folk omkring mig. Mest för sällskapet men också för att få lite avlastning. Jag har verkligen inget eget liv. Jag har Freya dygnet runt (nästan). På helgerna hjälps ju jag och Patrik åt men det räcker inte. Det är i veckorna jag behöver mer hjälp. Och just det att Freya mår så mycket bättre också när det är mer folk omkring oss. Som hos svärmor och när vi var hos min mamma. Vi ska nog åka upp till Dalarna nu i veckan. Ska kolla med mamma sen när vi ska åka. Patrik blev orolig och undrade om jag ville flytta tillbaka till Dalarna. Det vill jag inte, jag vill bo här och det funkar ju inte eftersom han bor här. Vi är ju en familj. Men visst, tanken finns där. Saknar min familj och så skulle jag få mer hjälp och umgänge. Men det kommer inte bli så, jag kommer vara kvar här. Och förhoppningsvis så blir det bättre när Freya får börja på dagis (i höst!! Suck..) och jag kanske kan få ett jobb. Det vore nått det. Men så länge är jag fast. Fast i att vara mamma och INGET annat. Fy fan säger jag bara... Fy fan.