Jag må se snällast ut i världen men jag säger bara det, reta inte upp mig! Som jag har fått kämpa på dagis, på jobbet, i mitt priva liv för att få folk att respektera mig, inte se ner på mig (tror att jag inte klarar av någon ting).
Dagis tex. Jag sa ifrån direkt, redan vid inskolningen när jag tyckte att något var fel och det blev himla upprört må ni tro. Sen när nästa grej kom och jag sa ifrån så blev dom så paffa och försöker lura mig men det gick inte. Efter några vändor så var det, iaf en, som låg vid mina fötter och bad om ursäkt när jag hade något att klaga på. Och så vill jag ju inte heller ha det! Men jag förstår bara inte vad detta fenomen kommer ifrån? Varför är det ingen som tror att jag kan höja rösten och säga ifrån?
Även på jobbet är det en massa sådana saker. Jag är på dom och ger mig inte. Pain in the ass, kanske dom tycker men ge mig svar! Det är ju ni som är mina chefer!? Nej men det händer som vanligt knappt något utan att jag ska behöva fixa det helt själv på andra sätt eller stå och gråta på deras kontor för att någon skall reagera!?
Jag är en framåt och positiv kvinna som försöker lösa problem som kommer ivägen men det är fan inte lätt när andra inte tar mig seriöst. Och jag förstår verkligen inte varför folk inte gör det fast jag är så framåt som jag är för det mesta? Vad är det som gör det?
Jag tycker det är väldigt tråkigt iaf att behöva ställa mig till svars eller göra saker på andra sätt (och ibland bakom andras ryggar) för att det skall ske något alls! Sen berömmer dom mig över att jag varit så duktig. Ja men tack så mycket....Jag vill verkligen bli klappad på huvudet och få en godis för mina ansträngningar. *suck*
Varför kan inte folk bara ta mig för den jag är? Vad får dom att tro att jag är så snäll och försynt och inte kan säga ifrån? Det skulle jag verkligen vilja veta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar