måndag 11 maj 2009
Ryt - Morr - Vrål
Asså jag tror jag blir galen (igen). Freya har sen i helgen grinat för fan ingenting hela tiden. Hon har sovit inne hos oss 2 nätter för att hon annars inte kunnat sova.
Hon lyssnar inte alls när man säger nej och ajaj. Hon går på sakerna ändå. Man plockar bort henne och hon går dit direkt igen och pillar. INGET får var ifred. Hon har sönder saker, häller ut saker, biter och tuggar. Så jävla nyfken och pillig unge jag har!!!
Jag menar helt allvarlig när jag säger att jag fan inte orkar det. Jag känner mig arg nästan hela dagarna, från morgon till kväll. Jag kan inte göra någon ting utan att hon ska vara där och pilla.
"Det är bara att stå ut, det går över", fuck that!! Varsegod, prova att ha en sån uppmärksamhets- energikrävnade unge som min! Får se hur länge ni står ut!
Ska beskriva min dag idag. Vi vaknar kl 8 (för att hon somnade kl 22 dagen innan) och upp och gjorde välling. Efter det så klädde vi på oss och så gick vi ut på en promenad i 40 minuter. Väl hemma igen, väcker Patrik och sen gör frukost. Jag mixar lite olika saker och dricker min frukost och det är knappt jag får ha den för mig själv. Och när hon inte får smacka så blir hon så jävla förbannad och skriker och härjar. Grinar som om världen skulle gå under.
Sen är hon allmänt dryg och pillar på allt hon inte får och lyssnar inte när vi säger åt henne. Grinar som fan för att jag eller Patrik gått på toa.
Sen ställer jag mig och diskar och grejar och Patrik underhåller Freya.
När han åkt till jobbet så ska jag hänga upp tvätt. Hon ska då hjälpa till men biter alltid i kläderna och det kan ju gå sönder så då får hon inte vara med, för säga till henne att hon inte får bita funkar inte. Hon surar och grinar och är dum.
Får henne att somna efter en stund och hon sover ett tag. Sen när hon vaknar fixar jag mat och hon har värsta paniken. Hon får en banan tills maten är klar men ska ha mer och flippar ur för att hon inte får det.
Maten väl klar och jag mater henne. Sen när jag ska äta så skriker hon och ska ha min mat så jag måste sitta och mata henne med knäckebröd för att hålla henne lugn.
Efter maten sätter jag mig i soffan för att få slappna av lite och det går ju inte. Nej, Freya flippar ur ännu en gång och skriker och grinar om vart annat.
Jag går in med henne på hennes rum och slår igång Pingu och så städar jag lite i hennes rum samtidigt. Hon grinar och skriker medans hon leker och tittar på filmen! Vi läser en bok men samma sak där. Jag fattar verkligen inte varför hon grinar hela tiden!?
Tänker att hon kanske behöver någon att leka med så jag kan ju gå till gymmet och träna så kan hon leka på barnpassningen då. Väl där så skriker och grinar hon när jag går. Jag hinner träna i 30 minuter så ropar dom efter mig och när jag kommer in så skriker hon FORTFARANDE!
Jaha, då var det väl bara att gå hem då.
Hon fick leka lite i sandlådan innan vi gick in för att äta.
Äter mat (samma visa igen, ska ha min mat) och får panik och skriker igen. Jag tar henne i min famn och försöker lugna henne och hon somnar.
Går då in till soffan och myser och låter henne vara i min famn ett tag till för att hon ska få närhet. Efter 30 min lägger jag henne i sin säng. Ja, vad tror ni. Jo hon vaknar och nu är hon ännu vaken! Det har gått 2 timmar sen hon somnade och nu är hon ju pigg för hon sov ju i 30 minuter! AAAAAAAAAAAAHH!
Jag blir arg, frustrerad och irriterad! Inget funkar! Inget hjälper! Och jag orkar inte göra detta själv hela tiden så jag tappar humöret och skriker på henne vilket inte gör saken bättre!
Men va fan ska jag göra? Jag orkar inte hålla på så här dag in och dag ut.
När ska hon sluta pilla och tugga på ALLT? När ska hon respektera ett nej och göra som vi säger? När ska hon fatta att ibland får man vänta 2 minuter och ge fan i mammas mat!?
Ja, jag vet att hon är liten bla bla.... Men tyvärr, den ursäkten hjälper inte mig just nu.
Jag vill kunna vara glad och ha kul med henne. Jag vill kunna träna (den enda egna lilla tiden jag har) så jag får må bra!
Jag får snart nog!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej gumman. Jag kan tänka mig att du har det jobbigt, vet bara hur drygt jag har det med en i trots. Ja, det kommer nog inte ge med sig förns hon är 3, då är de mer medvetna om saker och ting och du kan resonera med henne då. Jag bara går och längtar tills dess ja, fast då hamnar ju nästa i trotset ist haha :)
gumman då. när vi pratade idag, så hade jag inte läst din blogg. men nu har jag. Vi får försöka träffas oftare. Båda han precis samma problem. E är också trotsig och jävlig hela tiden. Allting ska ske på 3 röda sekunder annars får han damp. Förstår att du behöver vila, vi kanske kan ta freysis någon dag och vise vers? När va det ni skulle åka till varberg? Puss på dig! Och stå på dig gummaN! Jag vet att du kan! ;) I´m proud of you!
Skicka en kommentar