Skönt!

Nu har jag låst bloggen och det känns skönt! Jag hade egentligen ingenting emot att anonyma var inne och läste, snarare kul, men jag känner att jag vill dela med mig av mycket personliga saker just nu och det vill jag inte att vem som helst ska få ta del av. Det gäller ju ändå mina barn och deras integritet, så vill ha koll.

SÅ nu ska jag skriva av mig lite...har velat göra det lääänge men backat.



Freya, min fina fina Freya.... Hon som förut alltid var så glad, mysig och härlig är det sällan längre. Hon har, som ni vet om ni läst innan, förändrats.. Hon är numera ledsen mest hela tiden, gnällig, ängslig, får utbrott (skriker, slänger sig på golvet och sparkar helt hysteriskt osv), lyssnar inte, kissar ner sig när hon blev uppspelt, ljuger och är aldrig nöjd.
Detta tar kål på oss... Nu i helgen bröt jag ihop 2 gånger pga detta. I fredags satt jag på köksgolvet, Lea låg på en filt framför mig och jag blev helt paralyserad. Freya hade bråkat innan och jag blev helt låst. Lea började smågnälla men jag kunde verkligen inte ta upp henne. Jag kunde inte röra mig! Patrik kom och tog Lea, sa till mig att ta ett varmt bad men inte ens det klarade jag av. Satt kvar där ett bra tag innan jag fick energi nog att resa mig upp och gå in till sovrummet. Där somnade jag.
1 timme senare vaknade jag av att Lea började bli hungrig, så jag gick upp för att mata henne.
Kommer inte ihåg men Freya började bråka igen och där satt jag i köket, precis matat färdigt Lea och började stor gråta. Jag orkade inte mer. Jag totalt bröt samman.

Igår bröt jag ihop igen. Denna gången blev jag inte helt låst i mig själv men jag stod, hängandes över diskhorn och bara grät! Freya fick nog det värsta utbrottet hittills och jag minns inte ens varför.
Känner att det ligger nära hela tiden, att kroppen ska totalt låsa sig igen och det skrämmer mig!
Jag mår skit och Patrik med. Vi har såå lite energi kvar och det går åt till Freyas utbrott..
Är så orolig för hur allt detta påverkar Lea. Hon som är så glad och go kanske också snart blir ledsen och missnöjd?

Vi har vid ett tillfälle varit hon en barnpsykolog som jag berättat om (ska dit den 2 februari igen) och hon tipsade om en bok som heter "Explosiva barn". Jag har köpt denna bok och börjat läsa i den. Där beskrivs bla. ADHD, torettssymdrom, depression mm. men det författaren vill komma fram till att det finns dom barn som inte har dessa (eller det också) syndrom utan helt enkelt bara har svårt att lära sig vissa saker.
Det han beskriver låter såå mycket som Freya. Barn som har brister i att kunna hantera frustration, impulser och förändringar får utbrott när något inte går som dom vill. Och det är inte för att dom är bortskämda, föräldrar som inte är hårda nog (eller för hårda) utan det handlar om att dessa barn helt enkelt inte kan. Dom kan inte, dom klarar inte av att hantera det!
Felet är då, när vi som föräldrar följer vanliga råd om hur man styr bråkiga barn, skickar dom rätt in i ett utbrott istället för att motverka ett. Vissa barn behöver tydliga Ja och Nej. Har dom gjort fel ska dom bestraffas genom "time-out", in på sina rum, får inte gå ut och leka eller vad det nu kan vara. Detta är helt fel metod mot sånna barn som han kallar "oflexibla-explosiva" barn.
Dessa barn kan inte hantera sina känslor. Dom vet mycket väl vad som är rätt och fel, vad vi som föräldrar förväntar oss utav dom men dom klarar helt enkelt inte av det. Dom vill många gånger men klarar inte pressen. Så om man då straffar ett sådant barn, blir det bara värre. Större utbrott och ännu mer förtvivlat barn (och föräldrar).
Det vi måste göra är att försöka stoppa utbrotten innan det sker. För även om vi försöker rätta till det efteråt så går det inte. Även om barnet är ångerfullt och vet att det är fel, kommer det hända igen för att dom inte klarar pressen.

Om vi ska åka och handla utan att ha förvarnat Freya om detta brukar följande ske:
Vi: "Kom nu Freya, klä på dig! Vi ska åka och handla".
Freya: "Men mamma!"
Jag: "Ja??"
Freya: "Men mamma...!"
Jag: "Ja, vad är det? Klä på dig!"
Freya, som nu har panik: "Men mamma!! Jag har ju inga kläder på mig".
Jag: "Nej, det är ju därför du ska klä på dig".
Och så är utbrottet igång. Hon får total panik! Hon kan inte släppa det hon håller på med och klä på sig nästan direkt, för då får hon panik och därmed utbrott. Vi blir irriterade och så är hela karusellen igång...igen... Ger vi dock en förvarning långt innan och kanske tom. hjälper henne att klä på sig och ger henne tid, går det mycket bättre. Inte säkert det går smärtfritt (för det gör det sällan, då är det jackan som inte går att stänga och ett utbrott till har startat) men det kan gå lite bättre.

Kanske jag skriver rörigt och osammanhängande men jag hoppas ni förstår?
Kortfattat är att vi är slutkörda och vet snart varken in eller ut. Om vi är dåliga på att höra av oss, komma och hälsa på eller bjuda in är detta orsaken. Vi orkar helt enkelt inte eller är oroliga för att Freya ska flippa ur och det blir kattskit av alltihop ändå.. Så vi undviker mycket pga detta. Många har nog svårt att förstå, för det är knappt att vi själva gör det.

Måste avsluta detta inlägget nu men ni kommer nog få läsa en hel del mer om detta..
Kram på er och tack för att ni vill fortsätta läsa min blogg!