Bryter ner mammor!

Under helgen har vi gett Lea i stort sett bara ersättning. Hon har inte skrikit eller varit gnällig men har stonkat, knölat, gnytt, fisit, rapat, spytt, bajsat så jävla löst sedan hon föddes. Så vi provade att köra med ersättning hela helgen och vet ni vad? Hon varken gnyr, knölar, spyr, rapar eller fiser lika mycket. Bajset är mer stabilt och sprutar inte längre ur henne.
Jag har känt mig sådär med att amma. Har inte tyckt det varit super mysigt men ändå helt okej och gjort det för hennes skull. Men nu när hon blev så mycket bättre i magen och där med mer harmonisk, så kände vi att det kanske vore bättre att ge henne ersättning på hel tid.

Idag hade vi tid hos BVC-läkaren och när jag tog upp detta med amningen började skiten...
För det första var det hennes blick. Den riktigt trängde igenom mig och sa: "Va kass du är som ger upp bara sådär!". Jag frågade henne hur jag smidigast gör för att avsluta amningen men fick inte svar på min fråga. Istället började hon berätta vad jag kunde ändra på i kosten för att det ev skulle bli bättre för Lea.
Ja, det innebär att jag får inte någon som helst form av mjölk. (Jag som är en riktig ko! Älskar mjölk!). Det gör ju att jag knappt får äta något, för nästan allt innehåller någon form av mjölk. Sen är det ju kryddor, lök osv.
"Det kan du ju göra. Tar någon vecka kanske innan du börjar märka resultat. Amma henne och är hon inte nöjd kan du ge lite ersättning på det!"
Problemet är inte att hon inte bli mätt! Hon är nöjd efter att ha ätit och går upp superbra i vikt. Saken är den att hon är orolig i kroppen och bajsar ner sig stup i ett, jag (vi) sover dåligt för att hon låter och har sig så mycket på natten osv osv...
Varför ska jag fortsätta amma henne om hon mår bättre av ersättningen?! Helt seriöst?!

Min bvc-sköterska var med också och när läkaren vände sig till henne för att få hjälp att övertala mig, såg jag att hon kände sig klämd. Hon sa att hon tyckte att jag varit jätteduktig som kämpat på med amningen och att Lea går så fint upp i vikt med min mjölk, men sa sedan inte så mycket mer. Hennes svar var för att inte försöka välja någons sida, även om jag vet att hon stod mer på min än på läkarens.
Jag blev aldelles svag och svettig av hennes försök att bryta ner mig!
Var och är nära till tårar hela tiden för jag vet varken ut eller in just nu. Ska jag verkligen ställa om hela kosten (kommer ju drabba hela familjen), låta Lea vara orolig i kroppen ett tag till bara för att kunna fortsätta amma??

Jävla bvc-tanter som försöker bryta ner oss mammor istället för att verkligen hjälpa oss! Fine att hon kommer med förslag men behöver ju inte undvika min fråga och nästan vägra svara på den. Försök stötta och var lite ödmjuk istället! Varför bryta ner oss mammor? Vi vill ju ändå våra barn det bästa men alla ska ju må bra, hela familjen ska ju fungera!

Så nu sitter jag här, igen, och är sjukt osäker på vad fan jag ska göra. Är jag verkligen en sån kass mamma/person som "bara ger upp" amingen?!

FAN!!