Min födelsedag

Som jag misstänkte så skulle inte denna dagen bli någon höjdare. Det började med att sambon kom upp och sa grattis på födelsedagen och gav mig en puss. Det var mysigt för mer behövde jag inte just då. Han hade ju inte någon present men det hade jag ju redan listat ut och det gjorde mig inget. Han var extra gullig istället. Han höll på och torkade en tröja med hårtorken och jag låg i soffan med dottern. Då kom han efter ett tag med mina tofflor som han hade värmt med hårtorken och satte på mina fötter då det är svinkallt i lägenheten. Blev väldigt glad över den lilla omtanken! Jag kollade sedan med en vän om hon ville fika med mig inne i stan så jag skulle slippa vara själv hela dagen och vi skulle ses mellan 15.30 - 16.00. Hon hade då dubbelbokat mig och en annan så den andra vännen kom också med. Så vi 3 + varsitt barn gick till Åhlens för att äta och fika. Men när vi suttit där ett tag och matat barnen så inser vi att dom stängt köket. Bestämmer oss då för att gå till ett annat ställe. Den andres barn hade då totalt kissat ner sig (glömt att byta blöja...) så fick då köpa nya kläder och gå och byta. Det tog ju sin lilla tid om man säger så. När vi väl efter 1½ timme stod vid restaurangen och vi strulat med personalen om platser så ska helt plötsligt den ena inte med. Då hade vi "bråkat" om platserna i onödan och det blev bara jag och min vän som inte ens skulle äta. Så bara jag åt. Redan stressad och ganska så irriterad typ slängde jag i mig maten. Hade också lovat sambon att hinna till systemet men när jag såg att bussen skulle gå om 8 minuter och sedan inte förrns om 30 minuter igen så struntade jag i det. Det var ju sent nu och dottern var trött. Det jobbiga är att jag vet att sambon kommer vara lite små sur över det. Men jag blir så trött på skiten. Vägra vänta 30 min på bussen för att jag skulle hinna köpa öl. Trött, besviken och uppjagad ville jag bara hem. Folk får väl bli sura på mig då. Jag orkar fan inte hålla på hela tiden. Så fort jag försöker fixa med saker och få det trevligt, speciellt för mig själv, så går det åt helvete och jag blir alltid besviken! Och när jag lägger ner för att inte gräva ner mig själv så blir andra besvikna på mig ist. Nej, fan va trött jag blir på sånt här. Ska fan aldrig göra nått för mig egen skull mer för det blir ändå aldrig som jag vill ha det. Men jag är glad att min vän ville träffa mig. Inte alls hennes fel att det blev som det blev. Hon bad om ursäkt och var med mig hela tiden ändå. Så henne tackar jag för att hon försökte och umgicks med mig på min födelsedag så jag inte skulle sitta helt själv. Men men... Vad är en bal på slottet?