Kände mig stark

Som vanligt så får man inte gå på toa själv för fröken fin. Och när sambon jobbar så kan man ju inte bara stänga dörren och låta henne sitta utanför helt hysterisk. Så jag lät dörren vara öppen och hon kom ju direkt dit. Hon får ju inte vara i badrummet och när man sitter där och försökter göra sina behov (...) så har man en unge som drar en i byxorna, ska äta upp pappas tidningar och på papperskorgen och allt som går att få tag på. Idag satte jag ner foten. Hon försökte hela tiden ta sig in i badrummet men då satte jag henne på andra sidan tröskeln. Hon blev ju helt galen och bara skrek och blev mer och mer arg och tillslut förtvivlad! Men jag gav mig icke! Hon hoppade upp och ner, skrek, tårarna sprutade, försökte krypa in men jag sa nej och satte tillbaka henne utanför. Efter ett tag så gav hon med sig lite grann. Lugnade sig lite och kröp någon decimeter bort och sen tillbaka. Hon började förstå att hon inte fick. Dock slutade hon aldrig utan höll på tills jag var klar. När jag kom ut så tog jag upp henne och hon kramade genast om mig och la huvudet på min axel, helt slut. Under tiden detta skedde hörde jag på hennes gråt att den var inte den samma som den brukar. Detta var verkligen ett barn. mitt barn, som grät för att hon fick ett nej. Något som gick emot. Jag hörde på hennes gråt hennes personlighet. Så låter min dotter när hon verkligen är upprörd. Så kommer hon låta. Jag fick som en inblick i framtiden. Kanske låter skit töntigt men det var så det kändes. Kände mig också väldigt stark som inte gav upp utan hon fick sitta där och vara arg. Jag visade att detta accepterar inte jag och det kändes bra. Det är jag som bestämmer här. Inte hon. Måste ju även säga det att hon tog sitt första steg igår! *Stolt mamma* Och hon gjorde det även en gång idag. Galet, hon är ju inte ens 8 månader än! Mammas duktiga tjej =)