Fan va det svider

Jag hatar verkligen när mitt lilla troll är ledsen och sambon har henne. Det verkligen svider i mig. Gör så ont! Jag vill bara rycka henne ur hans famn men då är det ju jag som får sitta där med henne igen, som vanligt. Det är ju meningen att hon ska kunna vara hos oss båda så det inte bara är jag som duger. Det sliter som fan på mig men även henne. Jag får typ aldrig någon egen stund när hon är vaken. Känns som att det alltid är jag som har huvudansvaret. Jag kan aldrig säga, nej jag vill inte mata henne, bada henne eller byta blöja. Sambon kan säga nej men inte jag. Jag MÅSTE medan alla andra kan säga nej. Varför i helvete är det så? Varför är det såå illa om en mamma säger nej medan en pappa kan göra det? Usch, det är verkligen något som irriterar mig. En mamma måste alltid vara go och glad och vara lugn för sitt barn medan en pappa kan bli sur och tappa humöret efter bara 2 minuter som barnet skrikigt. Stirra på mamman som om det är hennes fel eller typ "gör nått då", "vad är det för skitunge vi skaffat"... Nej, ingen vidare dag idag..