Men vad är en bal på slottet..?

Helgen som var var en riktigt jobbig en.. Jag var verkligen ner och nosa på botten igen!
Nästan hela helgen var kass. När vi var på Hard Rock Café och firade Leas 2 årsdag med Patrik familj, då mådde jag bra! Men senare på kvällen ville jag verkligen bara lämna min familj.
Det var sjukt läskigt vilken avsky jag kände mot Patrik och barnen. Jag grät för jag blev så rädd för mig själv och mina tankar. Dom kändes så sanna!

Måndag morgon ringde jag vårdcentralen och min läkare för få prata av mig och kolla om jag inte borde byta tabletter. (Ja, jag äter ju ångestdämpande saker till kvällsmat). Eftersom det gått så pass lång tid så borde dom hjälpt mer än vad dom har gjort, så vi bytte till en annan (som jag hade mot min förlossningsdepression efter Freya.).
Redan idag känner jag mig så mycket lugnare och faktiskt lite glad! Det vet jag inte när jag gjorde sist... Jo, när hela min familj dök upp på BR på Frölunda Torg utan att jag visste om det, DÅ blev jag glad! Men 1 gång på myyyycket länge är ju inte så mycket att hurra för..
Nu är jag rätt utmattad (dock lugn och hyfsat gott humör) efter att ha ätit lunch med Patrik på hans jobb. Jag älskar alla som jobbar där, så trevliga och roliga att prata med men min energi började tryta redan efter typ 15 minuter.. Så när jag åkte (efter att ha varit där i 40 minuter) var jag helt slut!
Så nu sitter jag hemma i soffan, dricker lite kaffe med grädde i och bloggar.


Det är så knäppt när man mår som jag gör. För så fort man har lite mer energi så tror man att NU är jag frisk! Och så kör man på och PANG så slår orkeslösheten, ohjälpsamma tankar och mattheten in som en uppercut från en boxare..  Så jävla typiskt.. Men vad är en bal på slottet..?