Nu känner jag att det var det bästa jag kunde göra! För jag är en väldigt öppen person. Jag har svårt för att INTE dela med mig av mina erfarenheter, uppfattningar, funderingar och glädje och sorg. Håller jag sådant inom mig, kväver jag mig själv.
Anledningen till att jag ändå gjort det har ju såklart varit för hur det ev. kommer påverka Freya. Jag kanske skulle behöva det men när Freya blir större, kommer hon då tycka illa om att jag skrivit om henne på min blogg? Kommer det vara skämmigt, jobbigt och kanske elakt?!
Jag känner nu att jag har anledningar nog och förklaringar till henne om hon skulle ifrågasätta. Det må vara hon som ev. har ett funktionshinder men det påverkar så många fler än bara henne. Och för att kunna hjälpa henne på bästa sätt, måste man vara öppen! Hur ska man annars kunna få den hjälp man behöver?
Freya är en klok tjej. Jag vet att hon kommer ställa frågor men jag tror också att hon kommer förstå och acceptera mina svar. Kanske tom. vara tacksam för dom.
För er som träffar henne, kom ihåg att hon har ingen aning om detta just nu! Varför vi går till denna lek- och prattant vet ju inte hon. När och hur vi kommer berätta för henne (om hon nu får en diagnos) återstår att se.
Hon må vara smart men hon är trots allt bara 5 år. Jag och Patrik kommer ta det i den takt vi känner blir bra för oss och henne.
Så jag ber er, att inte prata med Freya om ADHD eller frågar henne varför hon går till lek- och prattanten. För det vet hon inget om. Och när hon själv frågar om det eller när vi känner att vi måste klargöra lite saker för henne, så gör vi som föräldrar det.
Men åter igen, TACK för ert otroliga stöd! Det ger oss mer kraft för att kämpa vidare!
Har ni frågor, undringar eller så är det bara att höra av sig!
Kanske finns det fler i liknande situation som vill ha hjälp och tips så ställer jag gärna upp.
För ni hjälper oss och vi vill hjälpa er.
Kram
 |
| Älskade barn |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar