Sammanfattning och förklaring

Hej!

Nu kanske jag skriver till mig själv då det troligen inte är någon här inne och läser längre.
Det är ett helt år sedan jag skrev ett inlägg. Mycket har hänt och tyvärr mycket inte så roliga saker.

Jag har funderat länge på om jag ska skriva detta inlägget eller inte.
Varför?
Jo, för att det är väldigt personligt och något som ligger mig mitt i hjärtat.
Dock känner jag att jag måste få prata av mig och berätta för andra hur det ligger till.

Lite snabb historik
Som man kan läsa i mina tidigare inlägg har vi länge haft problem med en del beteenden och humör hos Freya (som nu är 5,5 år!). Sakta men säkert går det bara utför och hennes beteende skapar allt mer problem för oss som familj.
Hon är sällan glad och nöjd. Nästan allt för henne är negativt vilket ger oss stora problem.
Det är utbrott, panikattacker, gråt, skrik, gnäll dag ut och dag in.
Fraser som "Jag är dåligt" "Jag får aldrig någon ting" "Köp fula kläder till mig och fina till Lea" "Jag är ful och dum" kommer titt som tätt. Även slag, nyp och liknande ger hon sig själv.
Det är väldigt svårt och jobbigt när ens 5 åring har ett sådant beteende.  Man blir så ledsen, frustrerad och hjälplös! För tro inte att vi inte gör allt vi kan för att få bort detta beteende men trots alla tips och tricks vi provat så blir det ändå bara värre.

I våras sökte jag hjälp pga att Freya kissade ner sig (inte 1, inte 2 utan upp till 5 gånger per dag). Där tog jag även upp hennes beteende och att vi tror att det har ett samband.
Vi trodde Freya var deprimerad!
Självklart viftades det bort. Så små barn blir inte deprimerade!
Jag hade förberett mig på ett liknande svar så jag hade med ett A4 men punkter på beteenden Freya har. För text verkar gå in lättare än ord (jag bröt ihop framför läkaren och ändå försökte hon vifta bort det hela) och när hon läst och jag hotade med att sätta mig på barnakuten och stanna där tills vi får hjälp började läkaren haja till.
Efter mycket om och men skulle hon be deras barnpsykolog rings mig veckan där på.

Äntligen!
Denna underbara "lek- och prattant" (som hon själv kallar sig för) tog oss på största allvar. Det är den första (vi har sökt hjälp för Freya flera gånger innan men bara blivit kallade "omogna tonåringar" som föräldrar) som verkligen lyssnat på oss och den första som ville träffa Freya!!!
Vid 3 tillfällen träffade hon Freya för att få en uppfattning om henne.
En väldigt verbal, impulsiv, påhittigt och uppmärksamhetskrävande tjej fick vi höra!

Sedan nämnde hon det vi själva varit inne på. ADHD.
Det finns ännu osäkerhet och frågetecken men ingen tvekan om att det finns någon typ av problematik hos damen. Omognad kan dock göra att det verkar värre än vad det är, så en utredning planerades in till hösten 2014 när Freya börjar förskoleklass (nollan, lekis).

Det kändes bra att bli sedd och förstådd men sedan kom tankarna om att 1 år med alla problem hennes beteende skapar, känns det inte hållbart.
Jag är tex. sjukskriven nu pga depression, svåra ångestattacker, dålig sömn mm.
Jag har inte fattat det själv innan men börjar nu inse att det är pga Freyas beteende som gjort mig sjuk. För jag orkar inte. Det är för tufft. Och ingen kan avlasta oss så mycket som vi skulle behöva, inte ens i närheten. Ingen familj som bor nära som kan ställs upp. Vi är helt själva med att handskas med detta. Det tär. Det tär på oss. Och ännu värre är det när det är så få som ser eller märker av Freyas humör osv. Det visar sig nästan enbart hemma eller när jag eller Patrik är i närheten som man kan se en uns av det. Så många tror att vi överdriver. Även våra närmsta tror vi överdriver! Inte så kul....

Helgen som var, var riktigt tuff. Jag är så slutkörd att jag inte orkar med barnen själv och mycket faller på Patrik, som också är trött och sliten såklart! Vi försöker hjälpas åt så mycket vi kan men just nu är jag väldigt begränsad.
Vilket fall, så kände jag att jag måste ringa lek-och pratttanten, för jag orkar inte! Något måste vi kunna göra redan nu, för vi stupar snart!
Som svar på min "bön", ringde denna härliga människa mig på tisdagsmorgonen och sa att hon gått och funderat kring detta med Freya. Det kan vara en osäker utredning men att det finns en som man gör på dagisbarn och att hon tycker nog att vi ska göra den på Freya redan nu, ändå.
Jag blev så glad! För som hon sa, det finns ju massor av saker man kan göra redan nu, så det är lika bra att vi gör det så vi får en chans att börja må bättre och fungera som familj!
Så den 1 november börjar vi med utredningen på Freya för ADHD.

Hur går det till?
Freya och lek- och prattanten kommer att vid 3 tillfällen svara på frågor, lösa uppgifter och bygga med klossar (tror jag det var). Resultatet på övningarna samt allt vi berättat om (och hennes egna uppfattning av Freya) kommer ställa en diagnos (eller inte!). Jag och Patrik får komma själva till henne och då får vi veta vad det gett för resultat. Och om jag fattade det rätt så kommer man även göra utredningen när hon börjat skolan (är lite andra typer av uppgifter då) för att se mer exakt vad det rör sig om, eller vilken nivå hon ligger på.

Detta blev en lång (och ändå väldigt sammanfattad) genomgång på vad som händer och sker hemma hos oss just nu. Jag kommer skriva mer om detta men kände att en grund och info var bra att ge först.. så ni vet vad jag babblar om.

Jag har inget emot frågor, så fråga på om ni har några! Skriv en kommentar, maila, sms:a, ring eller haffa mig på Instagram @LenaLast

/ Lena