Fan va det svider

Jag hatar verkligen när mitt lilla troll är ledsen och sambon har henne. Det verkligen svider i mig. Gör så ont! Jag vill bara rycka henne ur hans famn men då är det ju jag som får sitta där med henne igen, som vanligt. Det är ju meningen att hon ska kunna vara hos oss båda så det inte bara är jag som duger. Det sliter som fan på mig men även henne. Jag får typ aldrig någon egen stund när hon är vaken. Känns som att det alltid är jag som har huvudansvaret. Jag kan aldrig säga, nej jag vill inte mata henne, bada henne eller byta blöja. Sambon kan säga nej men inte jag. Jag MÅSTE medan alla andra kan säga nej. Varför i helvete är det så? Varför är det såå illa om en mamma säger nej medan en pappa kan göra det? Usch, det är verkligen något som irriterar mig. En mamma måste alltid vara go och glad och vara lugn för sitt barn medan en pappa kan bli sur och tappa humöret efter bara 2 minuter som barnet skrikigt. Stirra på mamman som om det är hennes fel eller typ "gör nått då", "vad är det för skitunge vi skaffat"... Nej, ingen vidare dag idag..

Utan internet

Vi har varit utan, eller jag har varit utan internet ett tag här nu så jag har inte kunnat skriva. Det trådlösa låg nere och jag pallar inte att sitta vid sambons dator som är kopplad till tvn. Men nu äntligen är det fixat! Usch, vi åkte på vinterkräksjukan här i söndags. Dotterns kusin hade fått det och spydde en timme efter att vi kommit fram till dom. Blä. Så var det kört. Så sambon blev skit kass (!) på söndags kvällen och dottern vid midnatt. Otroligt nog klarade jag mig med endast magsmärta. Det är ju heller inte kul men jag kunde iaf ta hand om dottern utan några större problem. Fy säger jag, hoppas det aldrig händer igen....Ha! Önska kan man ju göra iaf. Måste ta mig i kragen snart och söka jobb. Jag är så dålig på det. Fy skäms på mig. Jag vill ju börja jobba och så vi kan få en bättre ekonomi! Vore guld värt... Vi skulle verkligen behöva en bil. Det funkar ju utan men oj va det skulle underlätta med handling tex. Eller om man ska ner till svärföräldrarna eller om jag vill ta dotter och åka till min familj i Dalarana. Så tummen ur nu Lena annars händer det inget.

Kände mig stark

Som vanligt så får man inte gå på toa själv för fröken fin. Och när sambon jobbar så kan man ju inte bara stänga dörren och låta henne sitta utanför helt hysterisk. Så jag lät dörren vara öppen och hon kom ju direkt dit. Hon får ju inte vara i badrummet och när man sitter där och försökter göra sina behov (...) så har man en unge som drar en i byxorna, ska äta upp pappas tidningar och på papperskorgen och allt som går att få tag på. Idag satte jag ner foten. Hon försökte hela tiden ta sig in i badrummet men då satte jag henne på andra sidan tröskeln. Hon blev ju helt galen och bara skrek och blev mer och mer arg och tillslut förtvivlad! Men jag gav mig icke! Hon hoppade upp och ner, skrek, tårarna sprutade, försökte krypa in men jag sa nej och satte tillbaka henne utanför. Efter ett tag så gav hon med sig lite grann. Lugnade sig lite och kröp någon decimeter bort och sen tillbaka. Hon började förstå att hon inte fick. Dock slutade hon aldrig utan höll på tills jag var klar. När jag kom ut så tog jag upp henne och hon kramade genast om mig och la huvudet på min axel, helt slut. Under tiden detta skedde hörde jag på hennes gråt att den var inte den samma som den brukar. Detta var verkligen ett barn. mitt barn, som grät för att hon fick ett nej. Något som gick emot. Jag hörde på hennes gråt hennes personlighet. Så låter min dotter när hon verkligen är upprörd. Så kommer hon låta. Jag fick som en inblick i framtiden. Kanske låter skit töntigt men det var så det kändes. Kände mig också väldigt stark som inte gav upp utan hon fick sitta där och vara arg. Jag visade att detta accepterar inte jag och det kändes bra. Det är jag som bestämmer här. Inte hon. Måste ju även säga det att hon tog sitt första steg igår! *Stolt mamma* Och hon gjorde det även en gång idag. Galet, hon är ju inte ens 8 månader än! Mammas duktiga tjej =)

Full fart

Denna veckan har det varit full fart. Haft massor att göra. Eller, göra och göra, jag har träffat vänner och sprungit på stan, hehe. Men det har varit något varje dag, vilket har varit skönt. Jag trivs bäst när det finns massor att göra. Så länge jag får ta det i min takt =) Idag var familjen plus sambons halvbror och dotterns farfar och badade i simhallen. Första gången hon badade där och det var en hit! Hon är ju ett kräkbarn men har äntligen lugnat ner sig med kräkandet så nu vågade vi oss dit. Hon sparkade med benen och vevade med armarna som en galning och försökte ta sig fram. Vi tröttnade före henne! Hihi! Tror ni hon däckade när vi kom hem? Nä! Hon var helt uppe i varv (hade iofs sovit en stund i simhallen men ändå). Så nu vägrar damen här sova... Jaja. En bra dag har det varit iaf! Ska försöka komma iväg och träna imorgon. Länge sen nu och har man betalat för ett gymkort så får man ju ta och använda det med! 3 kg kvar till startviketen innan jag blev gravid. Det borde ju inte vara några större problem att få bort.

Min födelsedag

Som jag misstänkte så skulle inte denna dagen bli någon höjdare. Det började med att sambon kom upp och sa grattis på födelsedagen och gav mig en puss. Det var mysigt för mer behövde jag inte just då. Han hade ju inte någon present men det hade jag ju redan listat ut och det gjorde mig inget. Han var extra gullig istället. Han höll på och torkade en tröja med hårtorken och jag låg i soffan med dottern. Då kom han efter ett tag med mina tofflor som han hade värmt med hårtorken och satte på mina fötter då det är svinkallt i lägenheten. Blev väldigt glad över den lilla omtanken! Jag kollade sedan med en vän om hon ville fika med mig inne i stan så jag skulle slippa vara själv hela dagen och vi skulle ses mellan 15.30 - 16.00. Hon hade då dubbelbokat mig och en annan så den andra vännen kom också med. Så vi 3 + varsitt barn gick till Åhlens för att äta och fika. Men när vi suttit där ett tag och matat barnen så inser vi att dom stängt köket. Bestämmer oss då för att gå till ett annat ställe. Den andres barn hade då totalt kissat ner sig (glömt att byta blöja...) så fick då köpa nya kläder och gå och byta. Det tog ju sin lilla tid om man säger så. När vi väl efter 1½ timme stod vid restaurangen och vi strulat med personalen om platser så ska helt plötsligt den ena inte med. Då hade vi "bråkat" om platserna i onödan och det blev bara jag och min vän som inte ens skulle äta. Så bara jag åt. Redan stressad och ganska så irriterad typ slängde jag i mig maten. Hade också lovat sambon att hinna till systemet men när jag såg att bussen skulle gå om 8 minuter och sedan inte förrns om 30 minuter igen så struntade jag i det. Det var ju sent nu och dottern var trött. Det jobbiga är att jag vet att sambon kommer vara lite små sur över det. Men jag blir så trött på skiten. Vägra vänta 30 min på bussen för att jag skulle hinna köpa öl. Trött, besviken och uppjagad ville jag bara hem. Folk får väl bli sura på mig då. Jag orkar fan inte hålla på hela tiden. Så fort jag försöker fixa med saker och få det trevligt, speciellt för mig själv, så går det åt helvete och jag blir alltid besviken! Och när jag lägger ner för att inte gräva ner mig själv så blir andra besvikna på mig ist. Nej, fan va trött jag blir på sånt här. Ska fan aldrig göra nått för mig egen skull mer för det blir ändå aldrig som jag vill ha det. Men jag är glad att min vän ville träffa mig. Inte alls hennes fel att det blev som det blev. Hon bad om ursäkt och var med mig hela tiden ändå. Så henne tackar jag för att hon försökte och umgicks med mig på min födelsedag så jag inte skulle sitta helt själv. Men men... Vad är en bal på slottet?

Känner mig duktig idag

Idag gjorde jag egen mat till dottern. Och det slank ner idag med =) Tidigare dög det ju inte med min mat inte. Nej nej, burkmat skulle det vara. Men nu gick det fint med mammas mat och allt oftare också. Kul! Blir ganska så mycket billigare då. Man tycker inte att ca 10 kr per burk är dyrt men jo, i längden är det ju de. Det blir mer än vad man tror. Så jag känner mig duktig som börjar ta tag i det hela och gör mat till henne och självklart ännu bättre nu när hon äter det med. Vi behöver verkligen dra in på saker och ting. Jag vet inte om jag ser mig själv som en bra mamma. Jag tycker inte att jag är en dålig mamma (!) men jag kan inte helt ärligt och rakt ut säga att jag tycker att jag är en bra en heller. Jag är väl okej, kan jag känna. Det är nog nått jag borde träna på. Fast jag måste ju tycka det för att kunna säga det. Hmm, det blir något att klura på. Kanske kommer det efterhand, när jag fått pröva på lite mer. Olika situationer osv. Hon är ju 7½ månad nu så jag har nog en hel del att vänta! Då fyller man år imorgon då. Känns väl sådär. Att jag fyller år och blir äldre bryr jag mig inte om (är ju för tusan bara 23) men jag kommer vara själv hela dagen med dottern. Sambon jobbar ju och vad det känns som så har han inte köpt något till mig heller. När skulle han gjort det?! Kommer han uppvackta mig alls? Usch, känner redan att jag kommer bli ledsen om han inte gör det. Behöver inte vara något speciellt. Kanske göra macka och te, ge mig en puss och säga "Grattis älskling". Mer behöver det inte vara. Bara han gör nått. Känner mig lite illa till mods faktiskt. Jag hatar att vara själv och så kommer jag vara själv (typ) på min födelsedag. Jag kan ju inte gärna bjuda dottern på tårta lixom. Jaja, vi får väl se hur det blir...