Förlossningsberättelse

Jag vaknade strax efter kl. 04:00 på fredagsmorgonen. Fick lite ont i magen men inget jag brydde mig så mycket om. Sen 04.30 så fick jag ont igen och gick upp för att se om det skulle tillta eller om det bara var förvärkar. Jag klockade dom och dom kom regelbundet med 3-5 minuters mellanrum.
05.30 ringde Patriks väckarklocka och jag sa att han ska nog inte till jobbet idag! Vi avvaktade dock 1 timme för och se så det inte skulle avta, för dom gjorde inte så ont. Vi ringde till svärmor och frågade om hon kunde komma upp men med en förvarning om att det kunde avta. Hon ringde sitt jobb och styrde bilen mot Göteborg!
Vi käkade frukost, pratade, skrattade och värkarna tilltog. Jag kunde inte prata när det kom en värk och fick andas igenom dom men fullt hanterbara.
Runt 09 började det bli tuffare. Jag och svärmor gick till bilen och körde upp den närmare lägenheten. Det var ritkigt skönt att röra på sig och få lite luft. Värkarna kom nu med 2,5 minuters mellanrum!
Så när vi kom in ringde jag förlossningen. Eftersom det är mitt andra barn kan det gå fortare och därför bör man vara lite mer uppmärksam. Barnmorskan tyckte att jag kunde komma in men om jag kände att jag orkade så kunde jag också stanna hemma en stund till. Jag valde att stanna ett tag till då det fortfarande gick bra. Efter 30 minuter dock kände jag att det ökade så för att vara på den säkra sidan, packade vi ihop oss och åkte till Förlossningen i Mölndal!

10:00
Vi kommer till förlossningen. Ganska snabbt får vi ett rum och gör alla undersökningar där.
Jag är öppen 3 cm och blir riktigt besviken! Jag trodde helt klart att det skulle vara mer. Dock var livmodertappen mjuk och nästan utplånad, vilket är bra men jag fattade inte det och blev lite sur.

11.35
Jag har varit uppe hela tiden och gått omkring för att låta tyngdlagen skynda på det hela. Värkarna har ökat i styrka och jag ber om att få prova lustgasen. Eftersom jag inte fick den att fungera under förra förlossningen, ville jag börja i tid för att hinna lära mig den. Och denna gången gick det! Patrik bara skrattade åt mig. Det syntes och märktes tydligen att den tog, haha!

12.20
Lustgasen fungerar bra och jag kämpar på. Står upp och gör som åttor med höfterna och inbillar mig att jag är i Bahamas och skakar rumpa! Knäppt, har aldrig varit i Bahamas men där var jag iaf och det hjälpte mig igenom värkarna!

13.28
Från ingen stans ändrar värkarna karaktär och jag börjar storgråta, helt okontrollerat. Det gör så ont och jag lägger mig på sängen. Patrik tycker vi ska ringa efter barnmorskan men jag säger nej. När tredje sådan värk kommer gör jag som han säger och ringer på klockan.
Barnmorskan gör en ny koll och jag är nu öppen 5 cm och livmodertappen är helt utplånad.
Jag blir återigen besviken att jag är inte öppen mer! Jag är ju omföderska, det borde gå fortare (tyckte jag).
När jag får en värk vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Barnmorskan stöttar mig bra och får mig att komma in i en bra andning igen för att ta mig igenom dom kraftiga värkarna. Patrik tar sedan över det jobbet och påminner mig om att andas samtidigt som jag håller ett stadigt grepp om hans hand! Hör hur han kvider till ibland och skakar ut handen efter en värk.

14.00
Höjer lustgasen.

14.25
Känner hur jag måste krysta. Det är något som inte går att inte göra! Barnmorskan ser hinnorna men dom brister inte, så hon peta lite på dom och vattnet gick.

14.32
Lea är född! Och jag får ta emot henne på mitt bröst. Jag blir helt till mig över denna vackra skapelse! Mitt barn. Mitt fina fina barn.

/Lena Last