Jag har gruvat mig för att skriva om detta men nu orkar jag inte mer! Måste få avreagera mig.
Freya är så galet jobbig! Hon är ALDRIG glad, bara gnäller, gråter, piper, klagar, bråkar och jävlas!
Jag vet att ni som inte träffat henne inte kommer tro mig, för så är det jämt. Men om ni skulle träffa henne skulle ni fatta. Hon är som en tonåring! Jag skojar inte!
Spelar ingen roll om hon får det hon vill eller inte, det är ändå inte bra!
"Hon behöver mer uppmärksamhet, gör saker hon tycker om...". Jag lovar er, DET HJÄLPER INTE!
Vi går ut och leker, hon får gå på bio, bada, fika på Coop mm mm, men ändå är det gnäll och missnöje hela tiden! INGET går att göra den damen nöjd!
Vi har uppfostrat henne så att man ber snällt om man vill ha något.
Ex: Vi sitter vid matbordet och hon vill ha vatten. Istället för att be om det så säger hon:
"Men hallå! Nu har ni glömt något!"
Jag och Patrik tittar frågande på henne och varandra.
"Jag har ju inte fått något vatten!"
"Du har inte bett om att få vatten."
"Men jag vill ju ha vatten!"
"Då får du ju fråga fint!"
Inget svar, utan en massa gnäll istället!
Och har vi hällt upp i förväg så är det också fel!
"Mäh! Har ni gett mig vatten?!"
"Ja, ville du inte ha det?"
"Jo!"
Hon älskar Lea men fan va det blir för mycket! Så fort Lea är vaken är hon på henne. Studsar, flänger, gapar i örat på henne och varje gång hon ser Lea kan hon inte hålla sig för skratt?! Hon totalt ballar ur och bara skrattar, helt hysteriskt!! Inget skratt som man blir glad av utan bara irriterad. Lea orkar inte heller efter ett tag och blir ledsen men ändå fortsätter hon. Jag säger ju till henne men hon lyssnar inte för 5 öre! Hon skiter i vad jag säger och gör precis som hon vill. Det slutar alltid med att jag måste bli arg och fösa bort henne! För blir Lea riktigt ledsen och gråter/skriker, så blir Freya ledsen för att hon får ont i öronen. Förklara för henne varje gång att det blir så om hon inte tar det lugnt med Lea men det går seriöst 2 sekunder och så har hon glömt det!
Ljuga har hon också lärt sig. Trodde inte att en 3½ åring kunde sånt. Hon kan komma och säga att pappa sagt en sak utan att ens ha pratat med honom!
Sen får jag skit för att vintern inte har kommit än. Förklarar varje dag att jag kan inte styra över det och kan inte heller säga när den kommer. Likförbannat blir hon arg på mig och får utbrott, VARJE GÅNG!
Skulle kunna skriva bra mycket mer men jag tror ni fattar grejen (?). Fick nyss tag på Bvc med som hörde att jag har nått botten och behöver hjälp. Så både jag och dom ska kontakta deras barnpsykolog för att få hjälp.
Freya är ju så verbal och tidig med allt och bvc-sköterskan sa att sådana barn har lätt till att bli mer trotsiga för att dom kan! Så hon förstod verkligen vårat problem, vilket känns skönt för jag var rädd för att dom inte skulle göra det!
Så får se när vi kan få träffa barnpsykologen, men väldigt snart hoppas jag.....
4 kommentarer:
Va skönt att BVC tar dig på allvar, det är ju inte ofta det händer vad man har hört!
Allt kommer bli bra!
Kram
Låter rätt mycket som vår dotter har varit. Hon var också tidig med talet och ovanligt verbal. Hade det väldigt jobbigt med henne ett tag. Kanske främst när hon var drygt tre år. Hon var fem när hon blev storasyster (för ett år sen) men var ändå precis som du beskriver din dotter. I hans ansikte hela tiden, störde honom när han skulle sova och när han skulle äta. Pratade nonsens-språk med gäll röst och hörde inte alls oss när vi sa till henne att hon skulle lugna sig. Otroligt tröttsamt! Nu, när hon är äldre och har hunnit vänja sig vid att vara stora syster, är allt bättre.
Det blir säkert bättre med er dotter också, men jag förstår att ni inte orkar vänta på det, eftersom det kan dröja något år. Det är jättebra att ni får träffa en psykolog! Det hade jag också behövt, tror jag, om dottern hade blivit storasyster när hon var i sin jobbigaste period!
Lycka till!
hej gumman, vill bara trösta dig med att elin är lika dan. många ggr känner jag att jag rent utsagt vill ge henne en fet smäll! nästan alla ggr slutar de med att jag helt enkelt inte orkar ta bråket utan låter henne komma undan, hon är stöddig som fan. skriker och svarar emot. dagis har också problem med henne för som dem säger hon är en stark personlighet haha i min mening helt bäng i huve. Vid middan ska vi inte ens snacka om kaos, hon kastar mat skriker och gråter stöddar sig slutar alltid med att hon åker väck och efter 2 timmar sitter hon och böööölar att hon är hungrig. jag har testat ALLT inget funkar. ibland ger jag helt enkelt upp och släpar in henne på rummet och detta gör jag mest för att skydda henne, för annnars hade jag nog smällt till henne helt ärligt. jag förstår exakt vad du går igenom och nu har även bejamin börjat tack o lov trotsar dem inte samtidigt utan med mellanrum sådär en timme hahaha
Sofi: Jag slänger också in Freya på hennes rum för att jag inte ska flippa ur och göra något jag ångrar. Tur man har lite vett och att mammahjärtat sätter in asså! Skulle nog aldrig förlåta mig själv om jag av ren ilska skulle slå henne..
Tur att det inte är samtidigt iaf men va jobbigt att ha två st som trotsar!! Jag hoppas Freya slutat med det när Lea börjar, haha!
Anonym: Låter precis som Freya! Jag önskar de ingen annan men det är skönt att höra att det inte bara är vi som har det så här. Så det tog alltså 1 år för er innan det lugnade ner sig?
Skicka en kommentar