Bilder från Leas födelsedag

Här kommer lite bilder från när Lea fyllde år. Skulle bli barnkalas men eftersom vi var förkylda, hostiga och Freya hade ögoninflammation så blev det inte så många som våga sig hit.
Men några kom iaf! <3 p="p">

Mormor har varit i Thailand och då fick Lea denna söta dress!

Freya fick en också! Dock för kort i benen och Leas för långa, hihi.

Vi sjöng för fullt men inte vaknade denna lilla goding för det

Andra omgången började någon reagera

Paket!

Kalas!

Tårta!

Lite skeptisk

Freya mumsa på!

Lea fick en "liten" ballong. Är det kalas, så är det!

Sött men kittligt

1 år!

"Hon ville ha mer gröt mamma"

Jag satt och mata Lea med gröt och får bråttom till toan. Ber Freya mata Lea tills jag är klar.
När jag sitter där hör jag Freya fråga Lea om hon vill ha mer gröt och Lea svarar "ja"!
Tänkte att jag säger ingen ting och ser hur Freya löser detta.
Hör hur hon sätter igång kranen och rör om i tallriken. När jag kommer in i köket försöker Freya mata Lea med ja.. En mer soppa än gröt, Lea är helt nerkletad, diskhorn osv.
Frågar Freya vad hon gör.
"Hon ville ha mer gröt mamma. Men jag vet inte riktigt hur man gör..."
Fina fina storasyster Freya! Hon må vara bråkig mot oss men mot sin lillasyster är hon den absolut bästa!

Lite lättnad!

Jag fick av ett gäng härliga mammor en länk som beskrev PRECIS Freya och jag blev så glad. För även om det inte tar bort några problem så förstår man bättre varför detta händer. Det är nog inga fel eller något som vi gör som gör henne så orolig, det bara är så det kan vara när man är 4 år!
(Klicka på rubriken för att komma till hemsidan).

Trots


Redan under det första levnadsåret har bebisen inte mindre än sju trotsperioder och trotsåldern vid 2-3 år känner vi alla till. Men vi kan också ha perioder av trots vid ca 4 år, 9 år, 12 år och så förstås i tonåren. Även som vuxna kan vi bli ifrågasättande och trotsiga när det händer något viktigt i livet, till exempel vid  graviditet, 30- och 40-årskris, klimakterium, pensionering. Här ska det dock handla om trots under barndomen.

Trots kan vara väldigt jobbigt, både för barnet som trotsar och för omgivningen. Men trotset behövs och det är positivt eftersom det leder till mognad och utveckling. När barnet plötsligt tvärvägrar och bär sig illa åt är det lätt att vi som föräldrar tycker att vi har misslyckats. Eller vi blir oroliga, undrar vad som hänt med vårt snälla barn som vi inte känner igen.

Men det är alltså inte vi föräldrar som gjort något fel när barnet plötsligt tvärvägrar till allt och bär sig illa åt. Och det är inget fel på barnet utan det är precis som det ska vara.

Extra krävande barn  (Detta beskriver Freya!)

En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.

Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning. 

Att tänka på

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi  "välja våra krig".
• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.
• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt.
• Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade.
• Om du känner att du inte orkar med situationen, kontakta bvc och be att få tala med bvc-psykologen eller kontakta din BUP-mottagning.

Klagoinlägg..

Vissa dagar orkar jag bara inte!
Det skriks, gnälls, kissas ner allt möjligt, lyssnar inte, spydig och tyken, otacksam, försöker bestämma och diktera. ÄR VERKLIGEN DETTA NORMALT???

Nä men det är ju vi föräldrar det är fel på, Enbart, det är vi som är okunniga och dåliga som inte kan ha pli på våra barn! Och ber man om hjälp får man bara höra ännu mer om hur dålig man faktiskt är och att det inte har något med barnet i sig att göra.
Sen att man själv och barnen är sjuka uppe på det spelar ingen roll. Man ska ändå vara superföräldrar som klarar allt, jämt och ständigt vara kärleksfulla även om barnet är allt annat än snällt. Man ska vara vacker, se fräsch ut, ha de bästa jobbet och bara vara så jävla bra och rolig jämt! Ja för man måste ju orka vara ute på ståhej sena kvällar och inte få gå hem pga barnens bästa eller för att man helt enkelt inte orkar, nej nej, för då är man TRÅKIG!!!

Ja det har jag fått höra det senaste. Att jag är så tråkig. För jag dricker knappt någon ting, jag vill inte vara ute på pubbar till sena kvällen, har planer och försöker få saker gjorda.
Och sen om man anstränger sig och försöker bjuda till så blir man ändå kallad tråkig!?

"Skit i det och gör som du vill ändå". Jo men på riktigt, hur lätt är det? Då sitter man där kanske helt ensam istället och då lever man verkligen upp till det tråkiga och dåliga..

Ja, vi alla är sjuka också så Leas firade på söndag måste vi nog ställa in... Fan asså... Kan det inte bara få vara bra?!