Skönt att inte vara den enda

Jag har under 2-3 veckor tyckt det varit så jobbigt här hemma. Fullt ös dagarna i ända och jag tappade greppet! Läskigt, jobbigt, tufft och ångest.
Barnen får inte alltid de dom behöver, hemmet ser ut som fan, jag har ont i hela överkroppen så jag knappt kunnat se vissa dagar, hur ser det ut med jobb för mig och dagis för Lea framöver? och Patrik har haft tusen saker på jobbet så ja.. Bådas humör har inte varit den bästa.
Men jag bröt ihop och landade på marken igen och insåg att det var ju inte så farligt. Jag borde lätta på trycket lite oftare så kommer jag orka mer.
Sen så pratade jag med en annan mamma. Herregud, allt som jag tänkt och skämts över, precis så kände hon med! Jag är inte den enda!! Hehe! Det är nog jättevanligt, det är bara hur man hanterar det som skiljer oss goda mot dom onda. Ja, så tror jag att det är. En enda liten liten grej som gör ALLT!

Visst är hon vacker!?

Gos-Lea!

Pappa och dotter mys!